Har precis läst ut Lotta Grays bok “Himlen kan vänta”. Boken handlar om Lotta som får tjocktarmscancer och på vilket sätt hon och de runtomkring henne hanterar detta.

Nu när jag läst boken så förstår man allting på ett annat sätt än vad som framkom i hennes blogg “Vimmelmamman”. Jag har läst hennes blogg nästan från start och inser nu när jag läst boken exakt hur tufft allt var.

Jag hoppas Lotta med den självinsikt hon har i boken numera vågar ta hjälp men jag tror det. Det känns som hon hamnat rätt i livet nu och träffat någon som är bra för henne.

Kan rekommendera boken.

Hennes blogg hittar ni här

Jag får nog säga att min största skräck är att få cancer, det är en lömsk och vidrig sjukdom. Det otäcka är att den växer och gror och ofta gått så långt när den väl upptäcks.