Sen i somras har jag mått ganska dåligt. Det är ganska mycket som hänt senaste 1.5 åren (separation, mammas cancer m.m) och med lite annat som hände i somras så tror jag allting bara sög fullständigt musten över mig. Plötsligt kände jag mig inte så stark längre. Jag började må dåligt, tyckte mig få olika symptom och plösligt blev jag i perioder säker på att jag hade något allvarligt. Och googlade jag och läste om vad det kunde vara samt andra symptom på olika sjukdomar så dök såklart de symptomen upp upp…. märkligt hur kroppen fungerar och hur den kan framkalla symptom. Jag fick till och med några panikångestattacker för att jag stressade upp mig så mycket…. nu vet jag att jag inte är sjuk som jag fick för mig. Så fort jag kollat upp att det var lugnt så poff så försvann symptomen. Jag hoppas verkligen att jag aldrig mer hamnar i att vara hypokondrisk eller få dessa hemska panikångestattacker.

Tänk hur ens psyke kan spela en spratt. Nu känner jag mig rätt så okej. Nu är det mest bara annat som känts lite jobbigt men jag har bestämt mig för att nu skall jag sluta tänka så mycket och bli stressad över saker jag inte kan påverka. Jag får göra det bästa av situationen och börja tänka positivt.

Nu vill jag att december ska bli den bästa månaden det här året och 2020 måste helt enkelt bli ett bra år med tanke på hur värdelösa 2018/2019 varit.

Ser fram emot att åka på semester med familjen. Bara försöka varva ner och njuta.

Jag har Nicke att tacka för så sjukt mycket, han har varit min livlina sen i somras, utan honom hade jag gått under. Jag har fått hänga där när jag inte haft barnen eftersom jag inte klarade att vara själv. Han har ställt upp och varit den bästa. Jag kan inte tacka honom nog. Han är en fantastisk människa.

Sen har jag mina fina vänner Kristina och Anders som jag kunnat hänga med och prata med. De är de generösaste och omtänksammaste människor jag vet.

Som sagt var, nu ser jag fram emot 2020 och hoppas det året bjuder på massa härliga och roliga saker.