Vi hade bestämt att barnen skulle få träffa mormor idag. Lika bra att de får komma upp nu innan alla höstsjukdomar slår till och så länge mamma förhoppningsvis är pigg och får ta emot besök av barnen.
Johan och pappa åkte upp innan oss och idag var mamma inte alls lika pigg men Johan pratade med sköterskorna och de tyckte ändå att vi kunde komma upp även om vi bara fick vara inne kortare stunder.
Väl uppe på Huddinge så höll de på med mamma när vi kom så vi fick vänta en stund innan vi fick gå in. Jag och Melvin gick in först och då höll de på med rening av mammas blod.
Det var lite obehagligt för hon låg som och sov i sin säng, men det var som en orolig sömn där hon rörde sig (som att det kröp i hennes kropp), hon gnydde och så emellanåt så öppnade hon ögonen. Fruktansvärt att se, jag trodde hon hade ont (fast det hade hon inte).
Hon verkade ändå när hon vaknade till förstå att vi var där för hon hälsade på alla barnbarnen, strök dem på kind/armar och hon var också väldigt berörd och man såg tårar i hennes ögon. På slutet så “piggnade” hon på sig såpass att hon orkade prata lite längre med pappa, men vi grät allihopa under tiden vi var där. Melvin var helt förstörd men var ändå inne flera gånger och sa till mormor att han älskade henne.
Felix tyckte det var otäckt med alla slangar men han var ändå framme och pratade med mormor och sa att han älskade henne och ville att hon skulle bli frisk.
Det var en pärs den här onsdagen. Jag stod och strök mamma över pannan och höll henne i handen. Jag ville inte lämna henne, speciellt inte när jag såg att hon grät. Nä fy, inte kul alls.
Till slut var vi ändå tvungna att lämna henne och då åkte vi alla till Järna och åt middag tillsammans. Det var hela Johans familj och så vår familj och pappa.
Väl hemma var jag helt slut men var tvungen att rapportera till mormor, sen var det bara att stupa i säng och slockna.