Jag vet att jag varit väldigt tyst om det här med min gastric by pass och viktnedgång. Allting kom liksom av sig när jag blev gravid med Felix. Då var inte min första prio att fortsätta gå ner i vikt utan att försöka äta så han skulle växa. Var jätterädd att jag som med Melvin skulle gå ner i vikt och att bebisen skulle bli lika liten som Melvin.

Jag tror jag gick upp ungefär 8kg när jag var gravid (om jag minns rätt). Genast tappade jag 4-5kg men sen har jag faktiskt inte vägt mig. Det har varit lite av en skräck för mig att ställa mig på vågen för jag märker att jag kan äta mer än förut (var konstant hungrig under graviditeten).

Att gå hemma med bebis borde ju (tycker man) vara ett bra tillfälle att komma in i rutiner… nja. För mig har det inte varit rutiner alls. Jag glömmer äta på bestämda tider utan går mer och småäter, nu har jag i och för sig fått en “craving” för riskakor, kanske inte så farligt.

Men så tänkte jag att vad tusan, jag måste våga ställa mig på vågen och ta tag i saker om det gått helt åt fanders. Så alldeles nyss klev jag upp på vågen och kollade med ett halvt öga.

70,8kg !!! Jag blev väldigt förvånad… (på ett positivt sätt). Mitt mål är (vet inte om jag skrivit om det förut) att ha en 6:a först i min vikt, det har jag liksom känt har varit det jag velat uppnå. Sen om man går på min längd så skall jag väga

men för mig är inte BMI under 25 det viktigaste, för jag är snart 40 år och har fått två barn och jag känner mig faktiskt rätt så smal nu (ja förutom all jäkla löshud). Skulle jag ta bort min löshud skulle det försvinna några kg till och även någon storlek i kläder. Allt häng sitter såklart just där man knäpper de flesta byxorna. Jag kan ha byxor i stl 40 (har några i 38 men även några i 42) och känner mig ändå rätt nöjd med det. Skulle jag få göra en bukplastik så skulle det vara underbart.

För er som inte läst tidigare inlägg så var startvikten 111,8kg