Känslan när man inser att man kastat en väldigt dyr sändare i soporna och att sambon (jag) varit och kastat soporna i soprummet. Att sen inse att det var nytömt och att påsarna ligger på botten och att det inte går att ta sig in där.. Inte kul.

Nicke for ner för att checka läget och jag kom efter med ett skohorn. Nicke försökte pressa sig in i sopnedkastet och lyckades få upp en av soppåsarna men det var såklart inte rätt påse. Till slut fick vi inse att enda sättet att få upp påsen var att “stoppa in” Melvin i själva “röret” för att spana efter påsen och att sen fiska upp den. Han vågade dock inte utan tillslut gick jag och frågade grannflickan Alicia om hon vågade. Hon följde glatt med oss ner, klämde sig in i röret, lokaliserade påsen och fiskade upp den.

Den känslan….  Tack Alicia!