Luciafirande har man haft många gånger, men jag kan faktiskt inte riktigt minnas något luciatåg jag själv varit med i. Däremot har ju barnen haft sina firanden på förskolan.
Melvin som tomte 2012
….och första lussefirandet för mormor och morfar. Då var Melvin pepparkaka och det var 2008. Då var han 19 månader gammal.
Tack till Johanna för en rolig julkalender, mycket minnen som vaknar till liv och kul att leta gamla bilder.
Hur skall jag tolka dagens lucka i Johannas kalender? Antingen tänker jag att det är att man tappar humöret och blir superarg, tappar det helt och kanske börjar fnissa hejdlöst utan att kunna sluta eller att något händer som gör att ens känslor gör att man helt tappar det.
Jag får nog lov att säga att alla sakerna händer mig. Nu var det länge sedan jag började fnissa utan att kunna sluta, men humöret och känslorna kan nog svaja iväg en hel del. Just nu är det nog mest att jag blir arg… och då inte så jag helt tappar det och blir vansinnig och kastar prylar och dunkar i dörrar. Men jag har rätt dåligt tålamod med barnen får jag lov att säga, och då kanske mest med den lilla filuren. Senast jag blev skitarg kan ha varit när han vägrade sova och började vandra mellan sin säng och vår säng eller bara drar ner till vardagsrummet. Har man då något man skall göra så blir man genast stressad och så blir jag på sjukt dåligt humör.
Det är väl det närmaste “tappa det” som jag kommer just nu vad gäller ilska.
Jag har alltid varit rund, ja inte när jag föddes, då var jag bara 48cm och vägde under 3 kilo, men sen byggdes det på och jag har alltid varit mullig. Med det tror jag nog att min lathet kom också, av förklarliga skäl. Alltså jag gillar att strosa omkring och upptäcka nya platser, typ som när jag var i Nerja nu och vi vandrade runt mer än 2 mil om dagen 3 av våra 5 dagar. Det är liksom inte jobbigt, det är det här att ta sig iväg till ett träningsställe.
Jag är väl kanske inte hälsan själv, men med tanke på hur jag såg ut innan min gastric by pass så skulle jag nog vilja säga att den här bilden är hälsa för mig. Allting beror ju på hur man kanske sett ut förut.
Jag hoppas att min övervikt som jag släpat på i så många år inte kommer orsaka mig alltför mycket problem eftersom jag är så mycket mindre nu.
Hälsobilden… surprise, jag tränade när jag var i Turkiet på semester, vet inte vad som tog åt mig *S*
Jag har nog ganska många hörnor jag inte visat. Just nu skulle jag vilja få ordning på vår klädkammare. Den funkar mer som förråd än som klädkammare. Nu är den ändå hyfsat städad och sorterad MEN den innehåller en himla massa byråar fullproppade med bråte (men såklart även lite minnen och saker som skall sparas). Vi måste ta tag i det här för jag blir tokig.
Drömmen är att göra ordning så det blir mer som en walk in closet och inte som ett förråd.
Det här inlägget är en del (lucka 6) i Johannas julkalender
Ett misslyckande i livet, det låter så sjukt allvarligt. Jag kan inte komma på något stort misslyckande i mitt liv. Det finns såklart saker jag ångrar men jag tänker att det är saker som jag lärt mig något av.
Mindre misslyckanden, det händer flera gånger i veckan. Jag kan känna att jag ofta misslyckas som förälder. Jag har stundtals inte tålamodet utan blir skitarg och kan lätt gå från att vara den vuxna till att gå ner på barnnivå och bli sjukt dum och barnslig, det är ett litet misslyckande i sig och det gör mig ledsen att jag inte kan vara en “bra” mamma.
Den här bilden visar en tid när jag kände mig lyckad, det var före alla utvecklingsfaser i både mina barns liv och kanske lite i mitt eget liv 😉
