Såg att de sökte folk som ville skicka in sina berättelser om hur det var att få prematurbarn, jag övervägde inte ens tanken fast Melvin faktiskt är prematur om än inte så mycket. Nu såg jag att de fått in en berättelse, den familjen hade också en tillväxthämmad bebis men den lilla tjejen vägde bara 703 gram, 1 kg mindre än Melvin. Jag kan inte ens tänka mig hur liten hon måste varit. Den minsta bebisen på vår neonatal (Huddinge) var en kille på 1kg och han var liten.

När jag läste artikeln nämnde pappan en sak som jag också tänkte på och det var att det positiva var att han hade känt sig lika mycket värd i början, det kan jag förstå, jag antar att även den här tjejen fick sondmatas och då får ju pappan närheten till bebisen också, samt att man ligger mycket bröst mot bröst med bebisen för att den ska känna värme och i mammans fall för att hormonerna ska komma igång och producera bröstmjölk. En annan positiv sak för oss var att vi ju faktiskt fick tillfällig föräldrapenning båda två under hela tiden Melvin var inskriven på sjukhuset. I vårt fall blev det totalt 6 veckor även om Nicke jobbade 1 av dessa. Vi var ju bara på sjukhuset i 2 veckor men vi fick ju hemsjukvård under tiden Melvin var inskriven. Som jag förstått nu efteråt så är det här olika från landsting till landsting för våra kompisar som också fick en liten liten kille hade inte alls den här möjligheten. Vi sa till dem att söka det här men det gick inte igenom för pappan (vet ej hur det var för mamman). Nu var nog inte K inskriven lika länge som Melvin då han åt ordentligt och växte himla fort … men ändå.

Ni andra som fått prematurbarn, hur har ni upplevt det hela och fick ni båda tillfällig föräldrapenning?