Igår måndag så påbörjade vi vårt “möte” på snöskoter och ATV med en middag på Fjäderholmarnas krog. Vi var ett gäng på 15 personer som åt en trerättersmeny där. Maten var supergod och sällskapet trevligt.

Idag stod möte på agendan så klockan 9 var alla pigga och alerta och pepp på möte och information. Det är alltid kul med dessa möten då alla avdelningar berättar om det som de jobbar med och som berör ATV och snöskoter. Jag hade förberett en liten presentation med bilder på de annonser, posters och digitala paket som vi gjort och min chef presenterade detta samt statistik och lite annat smått och gott.

När mötet var slut så drog jag direkt till mamma. Var ju aldrig där igår men hörde att hon var pigg även då och hade fått rapporter om pigg mamma även idag.

För er som läser. Vad jag menar med pigg är inte att hon är på bättringsvägen utan det är att hon orkar prata med oss som besöker henne. Tidigare i veckan så har det handlat om att vi pratar i kanske genomsnitt 20-30 min med henne, sedan blir hon trött och vi låter henne vila ett tag (vi går och fikar) och sen så återkommer vi och kör ett nytt pass med prat.

Idag var hon riktigt pigg tyckte jag. Hon hade faktiskt tagit sig ut och gått med rullator om än på darriga ben. De hade fikat i dagrummet där det var musik och sång. När jag kom vid 16.40 så upplevde jag henne piggare än på hela veckan. Det var mer så att mamma också tog initiativ till att prata på ett annat sätt. Härligt. Vi är så glada när hon är såhär. Hon hade fått flytta ner på hematologen (från MIMA, medicinavdelning) och har eget rum där. Hon slipper syrgasen och det är lättare att vara rörlig när man inte är uppkopplad med massa olika mätare.

Vi pratade lite med en sköterska som sa att hon trodde det var sista cytostatikan för mamma nu ikväll. Sedan får hon vila lite. Det är nu man kan bli dålig (inte direkt) men inom några dagar. Infektioner och irriterade slemhinnor är sånt som man kan drabbas av och man kan bli riktigt dålig. Det är bara att hålla tummarna för att det inte drabbar mamma så himla hårt. Att hennes kropp på något sätt ändå är stark och håller det värsta borta.

*Inläggen som handlar om mamma saknar bilder. Jag har inte fotat något men kanske gör det framöver. Vill dock att det är okej med mamma. Kanske inte jättekul att vara på bild om man inte känner sig pigg.