Jag kan nog bara hissa min barndom. Jag tycker jag haft det jättebra. Vuxit upp på en liten ort där alla kände alla (vilket inte gjorde något när man var liten). Bodde i hus med stor trädgård där pappa byggt ett litet hus, rutschkana och där vi hade vår gungställning, det var ett lugnt läge så vi rörde oss väldigt fritt.
Mina morföräldrar bodde i stort hus 8km ifrån oss och de bodde precis vid sjön så på sommaren var det mycket bad. Mormor hade även två hästar så när jag var riktigt liten så red jag mycket på den lilla shetlandsponnyn Pontus. När jag blev äldre och de inte hade hästarna kvar så lekte jag mycket i stallet. Superkul.
Vi åkte på mysiga husvagnssemestrar där vi trängde in oss typ 4 vuxna och 2 barn i en yttepytte husvagn. Jag hängde mycket med min farmor som jag älskade över allt annat. Hon skämde bort mig så jag ville hellre vara hos henne. Jag minns i låg/mellanstadiet, jag gick ALLTID till farmor efter skolan.
Nä, det är bara HISS på min barndom.