Den här till synes glada lilla herren har kommit in en en så kallad utvecklingsfas (eller trots som vi faktiskt brukar säga). Det började för ungefär två veckor sedan och då trodde jag det berodde på att han inte var helt kry, tji fick jag 🙂

Hans tålamod är stundtals icke existerande och stubinen är rätt kort. Att jag sätter på honom en tröja kan orsaka “någon försöker döda mig skrik”.

Det är tur att han är så söt.

Det roligaste just nu med honom är att han härmar allt och vi övar på massa olika ord. Han älskar sina böcker, bilar och att leka med Melvins briotågbana. Han är väldigt artig och tackar för allt. Sen har han och Melvin börjat leka med varandra, de busar och leker tittut och så skrattar de så de nästan kiknar. Våra fina barn.