Det här med att separera och ha barnen varannan vecka. En både jobbig och härlig känsla. När barnen är här är det såklart tufft att rodda allting själv, speciellt med ett barn på väg in i tonåren med allt vad det innebär (pubertet, kaxighet, allt nytt att hålla reda på vad gäller appar, chattställen m.m) samt att hantera (jag är kass på det) en extremt egensinnig liten 7-åring som såklart skulle kunna klara sig bäst själv på sitt sätt.
Hot och mutor, skrik och skratt, massa gos och härlig tid också. När barnen väl åker till pappa är man rätt slut på fredagen.
Vad händer sen, jo jag är solo en vecka, hurra vad mycket man kan göra då. Eller inte… jag har tamejtusan inte hittat på något alls i stort sett. Jobbar, åker hem, slappar, sover och så rullar det på. Jag hänger i och för sig en del med min kompis Kristina så jag ligger inte hemma och ruttnar hela veckan MEN jag skulle behöva ta mig i kragen och göra lite annat. Jag måste bli bättre på att göra saker, så idag tog jag första steget mot det. Jag har saknat att hänga med Marie och har inte alls tagit tag i det. Nu bestämde jag mig att oavsett om hon vill hänga med mig så drar jag in till Stockholm och promenerar runt, kikar i affärer, fikar och kollar på folk. Men som tur var ville Marie ses så jag skall strax åka in mot Älvsjö där jag tänkte parkera…. enklast så, tror inte jag pallar att ge mig in i stan… fickparkera och hålla koll på skyltar i min “köra i stan stress” är ingen bra kombo.
