Snö och julstämning

Idag har jag hängt med Felix, vi har hunnit med lite adventsfika hos mormor och morfar, mamma hade bakat supergoda saffransbullar efter Roy Fares recept. När vi varit där ett tag så fick vi i uppdrag att åka till Södertälje och köpa en ny innebandyklubba till Melvin, hans hade gått sönder när de spelade match. Som tur var fick han en låneklubba och och vips gjorde han tre mål. En riktig turklubba.

Äntligen har det kommit “lite” snö, gillar när det blir vitt ute och dessutom kommer man i lite julstämning. Såhär såg det ut nu på kvällen och då fick jag lite feeling. Vi köpte ju en plastgran häromdagen som vi tänkte ha i år, men seriöst, den var inte rolig. Jag klarar inte av att ha en plastgran så nu blir det inköp av riktig gran i alla fall. Fast jag vill ha en superliten så den är lätt att göra sig av med efter jul.

Plastgranen fick istället stå ute på framsidan. Vi får se hur länge belysningen pallar att vara ute (är egentligen en innebelysning). Men det kändes lite juligt och mysigt. Hittade även ljusnätet och fick till det rätt bra även om det fortfarande är lite trassligt. 

Jag passade även på att julpynta inne i vardagsrummet med tomtar och “snölyktorna” som barnen älskar. Nya mörkblå/glittriga gardiner blev det också (och även inköp av mörkröda lite glittriga filtar till soffan).

Nu har vi lite julkänsla här i alla fall. Vi har förberett plats åt den riktiga julgranen också och tagit ner julgranssakerna. Får se om vi kan köpa den i veckan eller om vi får avvakta till strax innan jul, det är lite svårt att hinna med i veckan. Det är både julbord på Bommersvik och julfest på jobbet som skall hinnas med.

Om ni inte känner mig…

Här kommer några roliga eller passande citat som jag kan känna igen mig i, de speglar lite hur jag är/tänker/funkar… 🙂


Det här stämmer sjukt bra in på mig. Det händer minst en gång i veckan att jag kastar på en maskin tvätt, kollar på tv en stund och sen blir trött och skall gå upp och lägga mig… och så minns jag att jag har massa tvätt att hänga….



Såhär gör jag nästan dagligen på jobbet. Speciellt när det ringer på talsvaret och det i stort sett aldrig är något som skall till mig. Är det en kund så ringer jag upp, men oftast är det annonssäljare eller konstiga företag som inte har något med vår bransch att göra.

Den här är så jag. Det är som när man blir stoppad av polisen också, då brukar jag alltid tänka “Har jag druckit?” som om jag skulle köra när jag druckit… nädu, det skulle aldrig hända, ändå kommer tanken. Galet.


Och såhär tänker jag när jag ser upprörda människor i Stockholm….  jag bor ju på landet så det är nästan precis såhär det är att bo i Mölnbo 🙂
Fika är livet
Har nog aldrig låtsats åka iväg, men hotat… och fått reaktionen ovan
Hemma hos mig måste det vara tystnad och lugn tills jag fått mitt kaffe.
Typ så….
Jag är 156 cm….  🙂

Luciafirande

Den här söta lilla tomten var peppad som få igår och stod och sjöng luciasången på vår uteplats. Tyvärr får man inte filma eller fota något på själva förskolan så det blev till att ta bilder hemma.
Barnen var jätteduktiga på att sjunga och man märkte att de hade övat ordentligt på sångerna. Efter att de sjungit så bjöds det på kaffe och pepparkakor i matsalen, mysigt!

Lite låg just nu

Tänk om man kunde vara så pigg och glad som killen på bilden ovan 🙂
Den bilden komponerade jag en dag när Felix var extremt sur och grinig men när han fick se bilden så skrattade han gott.

Jag känner mig just nu rätt låg. Ingenting känns riktigt roligt. Jag som brukar gå till jobbet med glädje har känt mig låg nu i nästan en månad, ingenting känns riktigt kul och jag känner mig inte alls speciellt glad eller positiv. Emellanåt känner jag mest för att dra mig undan allt och alla. Det är supertråkigt att känna så, jag vill vara som jag brukar. Jag brukar faktiskt vara på bra humör och måste försöka jobba upp det igen. Lite tror jag det beror på att jag inte riktigt har landat i min roll, det är så mycket annat som tar min tid som jag är så sjukt less på, jag längtar verkligen tills jag slipper vissa uppgifter. Sen tror jag att det är allting i det privata som kommer ikapp mig, allting med mammas cancer (som vi hoppas försvinner nu, alla värden har varit bra), mitt låga blodvärde och Melvin som haft sina sjukhusbesök. Det är helt enkelt lite mycket nu. 

Är ni fler som känner er lite låga? Hur brukar ni göra för att komma på banan igen?