Äntligen!

Äntligen utbrister jag idag och det av flera anledningar. Först och främst att mamma fått komma hem från sjukhuset efter behandling nr 2. Skönt för henne att komma hem även om det såklart är oroligt att vara hemma när man bara går och väntar på att få en infektion och behöva åka in med ambulans. Nu håller vi tummarna för att mamma tillhör de där 30% som inte får någon infektion.

Sedan utbrister jag äntligen eftersom jag tror att problemet med min blogg är löst. Det har tagit sjukt lång tid att komma in på den men så såg jag att anslutningen inte var säker och nu har jag lyckats göra om adressen till https och vips så funkar det toppen för mig att komma in, hoppas det även gör det för er andra och att ni inte helt tappat hoppet eftersom jag inte bloggat något på länge.

Idag har jag jobbat hemifrån eftersom vi flyttar från Farsta till Sickla och igår och idag var det kaos på kontoret både gamla och nya, så hemmajobb blev det.

Felix fick önska middag och han ville ha kycklingklubba med ris och gräddsås, blev till att åka och handla och improvisera lite. Barnen åt riktigt bra och det var faktiskt himla gott. Sen ville han baka också så det blev en sockerkaka, och den skulle absolut ätas med grädde och strössel på.

Jag tror att Felix kommer bli mer nyfiken på att hjälpa till i köket, det sätter verkligen press på oss vuxna. Nicke är den som oftast lagar mat men varken han eller jag gillar det.

Bra bemötande på Huddinge Sjukhus

Södertälje i all ära men Huddinge sjukhus framstår mer och mer som så mycket bättre. Vi har ju erfarit en dålig överlämning från Södertälje till Huddinge vad gäller mamma (väsentlig information som inte vidarebefordrades bland annat). Sen den personal som jobbar dagligen med patienterna, vilket härligt gäng det varit på MIMA (M81) där mamma låg längst tid. På hematologen hann jag inte få någon direkt relation med personalen, men det beror såklart mycket på att där är det inte övervakning 24/7 som på MIMA.

Idag bestämde vi oss också för att åka upp till barnakuten då Melvin sen i oktober 2017 haft problem med sin mage. Vi var hos läkare i Södertälje i februari (eller om det var slutet på januari) då vi kände att det här blir inte bättre. Tyvärr har det inte gett något alls. Vi har varit där tre gånger, de har tagit prover men det enda vi fått att göra är att utesluta mjölkprodukter… det har inte hjälpt alls. Jo de har uteslutit gluten, det är väl det enda. Inget ont om läkarna, de har varit trevliga men det har liksom bara varit nya prover och inte lett till något, inget tal om remiss till barngastro på Huddinge…. nu tog vi saken i egna händer och åkte direkt till Huddinge för att förhoppningsvis skynda på saker lite.

Till och med Felix stod ut när vi väntade. Lekhäst och barnkanalen, kunde inte bli bättre.

När vi kom in på akuten så skrevs vi in och så fick vi gå över till barnakuten. Där fick vi snabbt ett rum och Melvin som skulle bli lite stucken fick bedövningssalva. Efter kanske 45 minuter kom en läkare som vi pratade med och som förstod att vi kände att inget hände. Hon var på vår bana och hade även förslag på hur vi går vidare. Sen kom en sköterska och stack Melvin lite för att ta lite prover. Han fick lite festis och sen fick vi ta en promenad i väntan på provsvaren. Efter lite pokemonjakt så gick vi tillbaks till väntrummet på akuten.

Efter att ha suttit där kanske 10 min så ringde läkaren och eftersom vi var på plats redan så kom hon och hämtade Nicke och Melvin så de kunde gå med och höra provsvar m.m.

Det hela gick rätt fort och när de kom tillbaks så berättade Nicke att hon jobbade på barngastro, precis det vår problematik handlar om. Nu kommer vi komma vidare och hon kommer höra av sig på måndag med en plan på hur vi gör nu. Äntligen någon som lyssnar och är på vår linje.

Heja Huddinge!

Semester: Utvilad, jobbat på semestern och/eller redan uppstressad?

Det här med semester är så olika från person till person. Vissa tar sina förhoppningsvis fyra veckor, stänger ner jobb och allting som rör det helt. Andra tar sina fyra veckor men kanske måste jobba under semestern och hålla sig ajour med mail med mera. Vilken kategori tillhör du?

Jag måste få säga att trots att jag är den typen som måste jobba på semestern då jag är den enda som kan ordna med lönerna/fakturorna (varit inne 2 ggr på jobbet och jobbat hemifrån rätt många timmar) så har jag ändå känt mig rätt så avslappnad. Det är egentligen bara när jag var inne sist som jag kände mig rejält uppstressad (nya konstiga saker med lönerna), men utöver det har jag haft en ovanligt bra semester. Jag är förvånad att jag har överlevt mina fyra veckor (även om tre kanske är ultimat för mig) utan rejäla sammanbrott på familjen. Jag måste liksom göra något hela tiden annars blir jag på dåligt humör (de andra har kanske inte riktigt de kraven)

Första veckan på semestern var det besök på Nynäs slott men sedan mest häng på Klämmingebadet, vecka två var vi i Dalarna (Tomteland och Rovdjursparken), sen har det varit dagsutflykter till olika caféer, Drottningholm, Hågelby m.m samt en liten utflykt till Gävle med övernattning.

Här är en liten sammanställning på vad vi gjort på vår semester. Vad har ni gjort och vad var höjdpunkten under er semester?

Enligt vår femåring så var Tomteland semesterns höjdpunkt 🙂

 

Utflykten för idag – ett militärt fort i Oxelösund

Dagens utflykt blev till Oxelösund. Tror bara jag har varit där en gång och det var när min morbror gifte sig och vi åkte hem till brudens föräldrar efteråt.

Vi har hört om femörefortet tidigare och även hört att barn tycker det är kul där. Så utan någon som helst vetskap om vad det egentligen var så åkte vi dit. Vädret är mycket svalare idag så vi blev nästan lite frusna av de 22 graderna i skuggan, galet hur man kan tycka det, det är ju faktiskt normal sommarvärme.

Det fanns en del att kika på fram mot femörefortet, bland annat väderskydd för luftvärn och lite annat smått och gott.

Vid Bruna Stugan kunde man äta matsäck eller handla kaffe/fikabröd och glass samt köpa biljetter till femörefortet. Du kommer inte in i fortet om du inte går en guidad visning. För oss fyra (2 vuxna, 1st 11-åring och 1st 5-åring) kostade det 235 kr för en guidad tur.

Vi började med lite kaffe och glass för att få upp sockernivåerna och energin lite 🙂

Sen mötte vi upp guiden, vi var bara 6 st som gick guidade turen vilket nog var tur med tanke på att vissa rum var lite små. Vi började dock ute där vi kollade på radarn och på en av kanonerna, det var rätt kul för både Melvin och Felix vågade fråga saker. Sen var utsikten därifrån helt okej också.

Sedan var det dags att gå in i själva fortet. Därinne fick vi kolla i matsalen, hur manskapet bodde, stridsledningscentralen, rummet där man skickade upp robotarna till kanonerna och även rummet där tompatronerna (säger man så?) ramlade ner. Vi såg även rummet där robotarna förvarades och fick se en film om hur det gick till. Nu kommer en blandning av bilder inifrån berget. Tänk att det jobbade ca 70 personer inne i fortet.

Under Bruna stugan gick man in på fortet

Olika gångar kors och tvärs i berget

En raketstol. Dörrarna i detta rum var stötvågsdörrar. De väger 3 ton och skyddar mot stötvågen från kärnvapen.

Rummet innan man kom in i matsalen och logementet. Sanering. Här fanns duschar för att ta bort kemiska stridsmedel från soldater och deras kläder.

Matsalen, bortom denna vägg låg ett kök som används även i nutid. Ibland har de guidade turer med lunch/middag och då bjuds det på pannkaka och ärtsoppa.

Logementet. Såhär bodde soldaterna. Befälen bodde i korridoren efter stridsledningscentralen och de hade egna rum.

Stridsledningscentralen

Här hade vi vandrat i långa korridorer, gått upp för trappor och stegar. Här kunde man kika i ett periskop som såg ungefär 13 km bort. Det här var radarrummet.

I det här rummet förvarades alla robotar, mestadels sjörobotar. Vi fick se en liten film om hur det fungerade med laddning av kanonen. Hela roboten vägde 12kg.

Ungarna tyckte det här var superspännande och de hade en del funderingar och ställde som sagt var lite frågor också. Nicke fick lite nostalgi när han såg påslakanen i sängarna, tydligen likadana som han hade 🙂

Läs mer om femörefortet