Japp, bekräftat missfall. Jättetråkigt men jag tar det inte så superhårt (än i alla fall). Hade liksom på känn att allting gått för enkelt och med de här flytningarna jag haft i två veckor så har liksom hoppet försvunnit lite. Så blodet igår och inatt och magontet (jäkligt ont) idag gjorde att jag var helt hundra på att det var kört.

Var i alla fall på Oxbackskliniken och fick det bekräftat. Nu har jag precis ätit 3 tabletter som skall göra att det sista kommer ut (var några mm kvar som skulle ut) och sedan så får jag max blöda i två veckor, blöder jag så länge eller längre så måste jag ringa.

Sen blir det till att vänta i två månader innan man försöker igen. Förhoppningsvis går det lika enkelt som denna gång (som faktiskt inte var planerad) och med bättre utgång.

Jag kommer fortsätta ha dessa inlägg låsta då det annars är så uppenbart varför jag låser eventuella framtida inlägg.

Idag bestämde jag mig för att ringa och boka in mig på ett ultraljud eftersom jag haft de här skumma flytningarna. Fick tag i dem innan lunch och lyckades få en tid imorgon. Ringde även och bokade tid för inskrivning.

Vad händer sen då, jo när jag går ner på eftermiddagsfikat så känns det lite konstigt så jag går på toa och då har det kommit blod, dvs inte i flytningarna utan färskt blod… FAN, känner mig rätt övertygad om att det är kört.

Vi får se vad UL säger men jag har inga förhoppningar alls.

Berättade för Melvin att jag skall till doktorn imorgon för att se om bebisen vill vara kvar i magen eller om den har dött. Stackarn, blev jätteledsen. Kanske inte skulle sagt något. Fast känner ändå att jag vill vara öppen mot honom eftersom vi faktiskt pratat om att det kan hända att bebisen inte kommer ut.

Jag vet att jag är nojig, men med flytningar av och till (mest till nu) så är jag rädd för att förlora “Lilla Plutt” (som Melvin bestämt att vi skall kalla bebisen). Var tvungen att köpa ett test idag och prova när jag kom hem nu på kvällen. Det visar fortfarande gravid. Det har ändrat sig från 1-2 veckor sedan till 2-3 veckor sen befruktning.. så än verkar det vara liv i magen. Kommer förmodligen begära ett VUL för att se att något finns där… skall bara ta tag i det. Får bli nästa vecka, måste googla och kolla i vilken vecka man kan se något, vill inte bara se gulesäcken utan att ett hjärta slår.

Så fort jag ser att något är där så bör man väl ringa och boka inskrivningstid hos MVC?

Ikväll så ville inte Melvin komma till ro, han hade tydligen somnat på dagis och sovit i 40 minuter så han var piggelin ikväll. Vid 21-tiden så gick jag upp och lade mig hos honom och då berättade jag att det var en bebis i min mage. Han har ju pratat om bebisen i magen så jag tänkte att det var lika bra att säga att det är så. Vi pratade om att bebisar som är små kan dö i magen och att då får man försöka ordna en ny bebis, vill att Melvin skall förstå att det kanske inte kommer ut någon bebis. Då var Melvin så söt så han kröp in under täcket och sa till bebisen att stanna där *gullungen* sen sa Melvin igen att han vill att det blir en tjej och då skall hon heta Ronja. Jag är inte helt inne på Ronja men om han tjatar om det så kanske det får bli ett Ronja i mellannamn om det mot förmodan blir en tjej.

Kollade graviditetsuträkningen vilken iofs blir ganska så ungefärlig eftersom det varierar rätt mycket med antal dagar mellan mens. Allt ifrån 23-28 dagar. Jag har räknat på 27 dagar och då är det bf 24/11. Dvs jag är i v. 7+4 (vecka 8)

Har faktiskt anmält mig till ett nyhetsbrev för jag kommer inte ihåg vad som händer i de olika veckorna, kan även vara kul att berätta det för Melvin, tror vi har boken som Lennart Nilsson gjort så vi även kan titta i den.