Tips: Fika på kakslottet – Taxinge Slott

Att bara sitta hemma är ju som sagt var inte min melodi så när Nicke föreslog att vi skulle ta en tur till Taxinge slott så var jag med på noterna. Barnen, givetvis överlyckliga över att åka bil (not) såg däremot fram emot lekpark, fika och labyrinten.

kakslottet

Taxinge slott kallas också för kakslottet… no kidding.

Taxinge slott

Vi hade sagt att barnen skulle få välja två saker var. Felix och jag gick först och han skulle bestämt ha en marsipantårtebit (prinsesstårta). Bitarna var så sjukt stora så hälften hade räckt utan problem. Men två saker hade jag lovat, så en tårtbit och en “tuttekaka” blev det för honom.

Melvin var lite blygsammare och tog en rulltårta och ett wienerbröd.

Fördelen med Taxinge är att om man sitter ute och på rätt ställe så ser man rakt ner i lekparken där barnen kan leka medan vi vuxna får dricka kaffe och äta bakverk i lugn och ro.

Efter att vi druckit upp vårt kaffe så gick Nicke ner till barnen i lekparken och jag tog en tur till slottsboden. Där finns allt från porslin, leksaker, servetter, godsaker från gården och prydnadssaker. Kul att gå runt och kika.

När jag gick ner för att möta upp Nicke och barnen var jag tvungen att fota kön in i slottet. Vi kom nog i rättan tid. Vi hade knappt någon kö när vi skulle handla. Vi var vid slottet kring 13-tiden och efter 14 började det välla in folk. Så tänk på att kanske hänga där strax efter lunch.

Det här kallar barnen för labyrinten, vanligtvis när vi varit där har häckarna varit lite högre… men de gillar ändå att leka där.

Vill man passa på att hänga på en strand så finns det också i anslutning till slottet så är det fint väder kan jag rekommendera att ta med badkläder.

 

Att komma hem

Jag har så himla svårt att komma till ro hemma. Nu har vi varit ute på en roadtrip sen 15 juli till och med 28 juli (sånär som på en dag när vi var hemma och packade om) och ändå så blir jag rastlös. Jag har så himla svårt att njuta av att bara vara hemma.

Att åka som vi gjort nu med boende på mestadels hotel men även lite i campingstugor/bed & breakfast är inte så billigt så jag kan faktiskt sakna husbilen lite. Även om den inte var tipptopp så är själva färdmedlet smidigt… det blir aldrig så dyrt då man kan fricampa eller stå på camping (vilket jag i och för sig har föredragit).

Nu har jag fått för mig att jag skulle vilja ha en liten plåtis istället, men de är så sabla dyra. Men tanken på att kunna åka omkring hur länge som helst i princip och att allting funkar (det gjorde det ju inte i vår husbil)…. coolt. Då skulle jag kunna bränna runt i norra Sverige i flera veckor och bara kolla på saker.

Jag blev som lite kär i våra norra delar, så vackert med alla fjäll. Finns så mycket som jag vill titta närmare på.

Vildmarksvägen – Stekenjokkplatån – Snö i juli

Vildmarksvägen tog oss upp till Stekenjokkplatån, vägen upp dit och vägen efteråt bjöd på såna otroliga vyer. Det är så otroligt vackert med alla fjällen och naturen. Jag känner lite att jag nog har en del av mitt hjärta på nordligare breddgrader.

De här bilderna tog jag innan vi kom upp till Stekenjokk. Helt vindstilla och 25 grader varmt hade vi.

Väl uppe på Stekenjokk så fanns det en hel del snö kvar. Vi hade dock inte möjlighet att vandra runt så mycket så vi hittade en stor snöplätt ganska nära vägen.

Vad gör man inte för en annorlunda bild. Jäklar vad kallt det var och vad det gjorde ont i fötterna…

Felix tyckte det var sjukt att han kunde göra en snöboll mitt i sommaren.

Melvin med sin snöboll

Jag försökte få barnen att göra snöänglar men det var så himla mycket flygfän i luften så vi ville mest ta oss tillbaka till bilen.

När vi åkt en bit så passerade vi den här skylten.

Det var en häftig upplevelse att vara så högt upp att snön låg kvar. Kändes helskumt att den inte smälte fortare med tanke på temperaturen. Nu var det kanske en av de varmare dagarna som vi var där (var 17 grader ute när vi åkte över Stekenjokkplatån). Det är rätt mycket husbilar/husvagnar som står uppställda, de liksom vi njöt nu av den spekakulära utsikten.

Vildmarksvägen är inte öppen året runt just på grund av att det är så mycket snö. Den öppnar i början/mitten på juni och stänger kring mitten på oktober.

Här kan ni se hur det kan se ut när de förbereder öppning för Vildmarksvägen. Helt galet!

Cafe och lekpark i Strömsund

När vi startade vår resa utmed Vildmarksvägen så började vi i Strömsund. När vi kom åkande över bron in mot samhället så såg vi en härlig lekpark och något som såg ut som ett café. Lika bra att stanna där och låta barnen springa av sig lite innan vi skulle sitta länge i bil.

Det visade sig vara hembygdsföreningens område och där fanns massor med små roliga hus som barnen kunde kika i samt en fin lekpark där de kunde springa av sig.

Jätten Jorm fanns också i parken, en 6m hög staty som väger 65 ton.

Själva fiket hade lite enklare rätter som en härlig sommartallrik som Nicke provade. Var massor med gott på den. Barnen tog fikabröd och våffla med sylt. Vi hade en härlig utsikt över vattnet när vi fikade och solen kom fram så det var riktigt skönt.

En härlig lekpark där barnen sprang av sig.

Priserna på tallrikarna som var lite matiga låg kring 90kr, ungefär som luncherna hemma. Våfflor fick man 2st för 55kr.

Vildmarksvägen – Hällingsåfallet

Utmed Vildmarksvägen, cirka 2 mil söder om Gäddede så hittar man Hällingsåfallet. 43m högt kastar det sig ut för berget ner i en canyon.

När solen ligger på så kan det bildas en “regnbåge” i vattendiset och jag blev så glad att jag fick det på bild.


När man ska besöka fallet så kan man antingen parkera på en nedre parkering och gå drygt 2km genom skogen eller göra som vi och åka nästan ända fram. De som promenerat sa att vi gjort rätt val då det inte varit något att se på vägen.

I området kring fallet finns flertalet sällsynta lavar/svampar (är ett naturreservat) så jag tror det är därför det är spångar att promenera på.

Det är väl värt ett besök och även barnen tyckte det var kul att se.