Det här med att sluta med napp. Herregud vilken dålig mamma jag blev av det. Tålamodet var noll och jag kände humöret dala och dumheter komma ur min mun.
Samtidigt vet jag, när jag lugnat mig att det är inte något att bli arg för. För Felix är nappen hans trygghet när han ska sova och vi har i och för sig pratat om att sluta med napp eftersom både tandläkaren och BVC sa att det var dags nu. Tror det blev lite plötsligt för honom när vi pratade om det igår, åkte iväg till leksaksaffären och typ visade honom vad som fanns (han ville helst leka med bilar) och gick därifrån utan nappar men med leksak. Han betalade såklart själv med napparna, det var liksom ett måste att han själv valde att byta dem mot leksakerna.
När klockan var efter 22 igår kväll och han hade tjatat, gråtit, gått ur sängen, gått ner och pratat och tjatat sönder oss så fick jag nog. Letade upp nödnappen och gav honom. Poff så sov han och jag kunde gå och lägga mig i tystnad men min huvudvärk.
Nu sover han fortfarande och det kan jag förstå, var tufft för honom igår.
När Felix vaknar skall jag be om ursäkt för att jag var så arg och frustrerad och berömma honom för att han faktiskt vågade släppa taget om napparna. Sen får vi peppa honom och komma igen om ett tag igen.
Älskade lilla unge