En (flera) bild(er) som symboliserar kärlek

Jag kände att jag var tvungen att välja fler bilder. En vardera på mina killar och en bild där vi är både jag och barnen. Jag har väldigt få bilder där vi alla är samlade insåg jag när jag började kika i mina små arkiv.

Första mötet med barnen, massor av känslor, kärlek, förvirring, smärta, trötthet.
Melvin föddes 1,5 månad för tidigt och var pytteliten. Mycket gick så fort där så jag hann inte riktigt med. På bild två är det Felix. Han kom i tid men var rätt pluttig han också. En helt annan känsla när det är planerat kejsarsnitt än när det är akutsnitt.

I somras, jag och mina fina killar. Ibland är ni sjukt jobbiga men jag älskar er till månen och tillbaka. Här är vi på toppen av Loussavaara och det blåste sjukt mycket och var kallt som bara den. Tror det var kanske 5 grader och halv storm, trots att det var mitt i semestern. Ändå ser vi alla glada ut och har en oförglömlig stund ihop.

Detta är en del av Johannas julkalender

 

Alltid kallt på Lucia

Jag tror någon hade lite svårt att bestämma sig idag. Jag hade köpt tomterocken men så hade han gjort en sån fin stjärngossestrut och stjärna på förskolan. Till slut föll ändå valet på att vara tomte.

Luciafirandet sker alltid utomhus och det slår aldrig fel med vädret, det är alltid kallt och jäkligt. Höll ärligt på att frysa ihjäl och längtade lite in till värmen.

Barnen var dock jätteduktiga och sjöng så fint.

Efter att de sjungit klart bjöds det på kaffe, saft och pepparkakor inne i matsalen. Det var första gången det var så, men trevligt att sitta ner och prata lite med andra föräldrar och barn.

Jag blev dumpad….

I söndags så var jag och Felix ensamma hemma då det var innebandysammandrag för Melvin. Vi bestämde oss för att först bara ta det lugnt och kolla på “Familjen Rysberg”, det är Felix absoluta favoritprogram.

När vi kollat på det i några timmar så bakade vi en sockerkaka och sen var det dags för höjdpunkten. Äntligen skulle vi bygga hans legobrandbil som han fick i julklapp…. Ja jag vet, jag är en dålig mamma som inte byggt ihop den tidigare.

Vi satte oss vid hans lilla bord och att jag byggde var väl intressant i ungefär 2 minuter, sen började han leka med annat och efter ytterligare några minuter så säger han att han går ner och att jag kan ropa när jag är klar. Tack för den! Så där satt jag helt själv i hans rum och byggde.

Några minuter satt han med mig och lekte innan han drog 🙂

Nu är i alla fall brandbil med tillbehör byggda och han har faktiskt lekt en hel del med det.