Har nyligen läst ut boken “No Tears For Queers: Ett reportage om män bögar och hatbrott” av Johan Hilton. Jag tycker boken var intressant, tragisk och gripande. Det känns så ofattbart att folk inte kan respektera andra människor oavsett sexualitet, kön, religion etc. Jag tycker boken var himla bra och jag rekommenderar den. En 4/5 får den av mig.

Handling:

NO TEARS FOR QUEERS är en bok om bögar, homofobi och det brutala våld bögar utsätts för. Den handlar också om män och det våld män anser sig ha rätt att bruka för att markera gränsen mellan man och bög (och kvinna). Johan Hilton har skrivit ett kriminalreportage om morden på Matthew, Johan och Josef, tre homosexuella män som raggade på fel killar.

Pressröster om NO TEARS FOR QUEERS:
Johan Hiltons bok om hatbrott är en oerhört genomarbetad och nästan outhärdlig redogörelse för mekanismerna bakom våldet mot homosexuella.

Journalisten. “Johan Hiltons NO TEARS FOR QUEERS visar på samma hemlösa manlighetsmyt som till exempel Stephan Mendel-Enks Med uppenbar känsla för stil eller Susan Faludis Ställd.

En stark bok om svaga människor, en bok om hatbrott som inte andas hat. Suggestivt men sakligt. Jag är så glad att han har skrivit den och så förbannat ledsen att han alls hade anledning att göra det.

Johan Hilton har skrivit en brinnande, engagerande bok som osar av tillbakahållen ilska.

NO TEARS FOR QUEERS stora styrka är att den lyfter sig över alla generaliserande förklaringar och samtidigt som den blottlägger vissa genomgående mönster ändå ser vars och ens individualitet i sammanhanget.

Spontanhandlade denna pocket på pressbyrån i veckan och påbörjade läsningen. Till en början blev jag bara förbannad när jag läste boken, oansvariga människor som inte kan ansvara för sin ekonomi… jag blev irriterad. Men senare i boken så blev den faktiskt helt OK och slutar nog på en 3,5/5 när jag fått fundera en stund.

Handling:

Möt Rebecca Bloomwood. Hon jobbar som journalist på en finanstidning, har tråkigt och tjänar för lite. Rebecca älskar att shoppa, men hennes problem är kreditgränserna på kortet … Men det bryr sig Rebecca inte om. Bästa sättet att bli på gott humör är ju att gå på stan och shoppa något fint till sig själv … Läs hennes egen berättelse i En shopaholics bekännelser.

Såhär tycker andra om boken:

Den här boken är bara såååååååå bra! Du kommer att skratta dej igenom hela boken. En klart må bra bok, då du behöver piggas upp. Nu väntar jag bara på översättningen av hennes nya bok som ska vara ännu bättre.
av Katarina, 2006-08-23

Rolig!
En mycket rolig må bra bok, som man gärna sträckläser med favorit godiset i högsta hugg.
av jyllie, 2006-08-12

Den här boken är bra för den är underhållande, rolig och lättsam!
av Marie, 2006-07-12

Den här boken däremot gillade jag, den och hennes första är mina klara favoriter. Mitten boken var också bra men inte lika kul som den här och den första. Skrattade rått när de skulle ha myskväll m.m. En 4/5.

Handling:

Varför hörs någon vråla SÅÅÅHÄÄÄÄR HAAAR INTEEE MARIIIAAANNE FREDRIKSSOOON DEEEEEEET i det lilla vita huset i Bromma? Vad gör man när man är så trött att man inte står ut en enda sekund till och vill stoppa in hela sin familj i ett skåp? Varför ser Martina Haag ut som en smurf med pösbyxor? Och vad gör hon egentligen instängd i en hiss med Viggo Mortensen på en lyxig björnfäll?Hur ska man bära sig åt för att få en riktigt vidrig julafton? Och kommer verkligen Hans Blix att kunna reda ut bråken hemma hos familjen Haag?

En lättläst och rätt så dråplig bok som handlar om Isabella. Jag ger boken 3,5/5 möjliga.

Handling:

Allt i min garderob är från 1993, jag har ingen att dela livet med och jag är snart för gammal för att slå igenom som skådis. Jag kommer att bli tvungen att börja jobba som dödgrävare eller nåt som man kan få arbeta med om man inte har någon utbildning. Bergis måste man ha läst 40 poäng förmultning för att få jobba som dödgrävare.Nej, nu får jag sluta negga. Mitt liv är faktiskt jättelyckat. Barnpjäsen med Filuren och Löken är ju ändå ett riktigt skådisjobb även om det inte är på en stor pampig teater. Och vem vet, man kanske kan bli upptäckt? (Eller hur, det är ju jävligt stor chans att Colin Nutley sticker upp mitt i publiken när vi spelar för förstaklassarna i Gustavsbergs- skolan. Och om han nu trots allt skulle göra det så kan han ju inte se mig, för jag har ju den där konstiga hatten över huvudet hela pjäsen. Eller ja, jag kanske kan ta av den i applådtacket.)”

Det är något som inte stämmer i Isabella Eklöfs liv. Vid det här laget borde hon ju vara superframgångsrik filmstjärna med fantastisk pojkvän. Det är som om hennes riktiga liv, det liv hon egentligen är ämnad för att leva, aldrig sätter igång. När den stora chansen till förändring äntligen dyker upp kastar hon sig över den. Det är då det blir jobbigt på riktigt.