Mycket märkligt händer i världen, nu är en man gravid, fast han har varit kvinna förut och sparat livmoder m.m just för att han vill ha barn. Har liksom aldrig tänkt att en man ska få barn, nu har han ju man juridiskt och inte fysiskt men ändå, lite märkligt kändes det när jag läste det.
Kika in här http://www.alltombarn.se/aktuellt/gravide-thomas-berattar-det-ar-en-flicka-1.9588 gick inte att lägga det som en dold länk, wordpress har ju gjort om och det blev fel på sidan.
När Melvin kom var han ju tillväxthämmad, när jag läste på nätet så stod det att många som drabbas av detta är överviktiga, nu läser jag att Linda Isacsson tvingades till akutsnitt i fredags och fick en liten liten tjej… hon är ju vanligtvis smal fast det kan ju vara så att det oftare drabbar överviktiga.
Terri Herrera Eriksson är trött på bebis/mammabloggar. Jag kallar mig själv för mammabloggare men jag vet inte om jag helt platsar in i kategorierna som hon beskriver. Jag har i stort sett alltid hunnit med att duscha, fixa hemma m.m… Terri irriterar sig på att folk säger att saker tar tid att de inte hinner ditten och datten och sen bloggar de istället. Själv hade jag en bebis som sov mycket och nu som större kille (9.5 månad) så leker han mycket själv eller sitter hos mig och donar med ngn leksak och då hinner jag blogga.
Många av de mammor som ex inte hinner duscha menar kanske att de inte kan göra det som de gjort förut ex på morgonen, sen kan det säkert passas in när barnen sover och så är problemet ur världen. Jag tycker att om man är irriterad på en viss sorts blogg så behöver man ju inte läsa den, så gör i alla fall jag. Lessnar jag så ryker bloggen ur min RSS läsare. Sen tror jag det är viktigt att få skriva av sig, jag har ju själv detta till stor del som dagbok och då vill jag kunna klaga om något är jobbigt… om sambon inte hjälper till, barnet bajsar hela tiden eller jag inte får sova… det är min blogg och jag får skriva vad jag vill. Nu har jag haft tur med sonen, han är ett nöjt barn så det har nog inte varit överdrivet mycket klagomål/gnäll i denna blogg.
Läser att var 6:e kvinna föder med kejsarsnitt, när jag läser artikeln verkar det som att om man genomgått kejsarsnitt en gång så får man det ofta igen (speciellt efter 2 tidigare snitt). Någon som vet mer om det här? Min son föddes ju med akut kejsarsnitt då han var tillväxthämmad, nu är ju frågan om jag måste genomgå kejsarsnitt nästa gång också?
I artikeln står även att det inte är smärtfritt och att många har ont och behöver smärtlindring i 1-2 veckor. Jag hade bara det i några dagar (ska kolla i tidigare blogginlägg för exakt antal dagar men jag tror det var typ 3 dagar). Jag mådde oförskämt bra efter mitt snitt och var uppe och gick redan på tidiga kvällen (jag var på operation kl 13 och sonen är född 13.51).
Hur har ni upplevt ert kejsarsnitt? Hade ni ont länge? Vet ni om det är vanligt att de föreslår kejsarsnitt igen om man redan haft det första gången?
Läser på “Allt om barn” om en familj som fått en flicka med Downs Syndrom, undrar om det var den här familjen som var på löpsedeln igår. Där fick man uppfattningen att de ville operera barnet för att hon skulle se ut som alla andra, jag fick känslan av att det var för föräldrarnas skull. När man läser artikeln på Allt om barn så får höra att om dottern själv vill opereras någon dag så kommer de överväga att låta henne göra det, fast i stycket innan så lyser det igenom (tycker jag) att föräldrarna nog också vill att deras barn skall se ut som “alla andra”.
Vad tycker ni om att man ska operera barn med Downs syndrom så de ser ut som “andra barn”?
Jag kan förstå om barn/ungdomar själva vill bli opererade men på något vis tycker jag nog ändå att man inte ska operera barn (skönhetsoperera) utan de får vänta tills de blir äldre (myndiga) och då när de ansvarar för sig själva bestämma hur de vill göra. Sen är frågan om folk kommer behandlar en annorlunda om man har Downs och ser ut som de barn som har det eller om man ser “normal” ut och har Downs. Klurigt.