Sitter och småkikar på “I drömmarnas trädgård”, märkligt barnprogram men lite gulligt ändå. Är nog en av mina favoriter.
Idag slutade jag tidigt, hade lånat pappas bil så jag kom hem ganska fort. Hade tänkt att bara dammsuga hallmattan men det slutade med att jag dammsög hela lägenheten samt dammade av alla rum utom badrummen. Skall nog slänga på en maskin tvätt också så Nicke får något att ta tag i när han kommer hem *s*
Solen skiner och egentligen borde man nog gå ut men jag har ingen lust, har öppnat upp fönstret för att få lite frisk luft istället.
Idag får de nya grannarna nycklarna, det är en barndomsvän till mig som flyttar in i lägenheten/radhuset bredvid, roligt med folk man känner och som också har barn.
Funderade på en sak när jag läste på alltombarn, där hade de skrivit om det här med kändisar som bara har ett barn (kan iofs bero på att de skaffade barn sent), det lät som det var något konstigt (orkade inte läsa själva artikeln). Vad tycker ni? Vill ni bara ha ett barn eller vill ni ha syskon till era barn?
Jag vill gärna ha ett syskon till Melvin, jag är så glad att jag har min bror även om vi inte umgås så ofta. Det är ändå tryggt att ha någon man kan prata med och som senare i livet säkert kommer vara ett bra stöd om exempelvis föräldrar bli sjuka och behöver hjälp. Sen har man otrolig glädje av syskon också trots att man stundtals hatar varann och bråkar och slåss (sånt man kan skratta åt idag)
Ett föräldrapar som de intervjuat på alltombarn hade bestämt sedan innan att de “bara” ville ha ett barn, de känner att de med ett barn fortfarande lever ungefär som förut men tror att ytterligare barn kan göra att det sker stora förändringar i deras sätt att leva . På något sätt har jag lite svårt för den anledningen men det är såklart upp till var och en. Vi kan göra det mesta som vi gjorde förut, det är väl det här spontana att dra iväg på bio som kan bli lite svårt 🙂 men som tur var har vi världens bästa mor/farföräldrar som kan ställa upp.