Fredag hos mamma

Idag var jag hemma från jobbet. Jag jobbade hemma på morgonen och vid 9-tiden gick jag över till pappa. Vi satt och pratade lite i väntan på Johan. Inger kom förbi också och pratade lite med oss.

Vi kom iväg så vi var uppe strax innan lunch och även idag var mamma pigg och orkade prata med oss. Vi försökte att även idag gå iväg så hon fick vila lite, det gäller att hon sparar på krafterna.

Nu har hon fått cytostatika sen i onsdags kväll, blodet är renat en gång och kanske är det därför hon mår bättre nu när cancern hålls lite i schack.

Vi får se, kan ju bli “varannan-dag-mående” också. Efter lunch och fika så gick vi in till mamma igen och satt och pratade. Vi lät även pappa vara lite själv med henne. Pappa och Johan stannade inte så jättelänge idag men jag blev kvar hos mamma då Nicke och barnen skulle komma upp.

Vi passade på att försök reda ut hennes hår med hjälp av balsamsprayen men det var inte det lättaste. Vi konstaterade att det kanske skulle gå lättare när hon väl duschat/tvättat håret. Så efter att ha kämpat ett tag gav vi upp och hon fick vila lite medan jag läste tidningen.

Idag lyckades hon faktiskt äta 2 pannkakor till sen lunch samt att hon drack en näringsdryck och 2 kalla shakes (vilket motsvarar en måltid ungefär). Det kändes som en bra dag.

När barnen kom var de blyga och vågade nästan inte prata direkt till sin mormor, men de var med ett tag innan de gick ner för att äta lite korv och då passade vi på att få mamma duschad och så bäddade de rent i sängen. När mamma kom ur duschen trodde jag att hon skulle vara helt slut men det var hon inte. Däremot såg hon så pigg och fräsch ut. Vi lät henne sitta kvar i duschstolen och så tog jag och en av sköterskorna varsin borste och gav oss på mammas hår. Det slutade med att vi fick klippa bort en liten liten hårboll men resten fick vi ordning på. Sen fick mamma en inbakad fläta så nu lär håret vara fint. Vi funderar dock på att klippa det lite kortare ändå för att det inte skall bli hårkokor igen.

När Nicke och barnen kom upp för att säga Hej då så satt mamma där och var pigg i huvudet och såg så himla fräsch ut… sen att hon var skittrött det visade hon inte. Jag hoppas dock hon somnade utan problem när vi gått. Härligt med en dag till då man kan prata och skoja med henne.

Torsdag och en piggare dag

Idag så åkte jag till jobbet tidigt och rensade så gott jag kunde samt skickade in lite nödvändiga saker till olika tidningar. Stämde av lite inför avdelningsmötet nästa vecka med min chef samt en kollega.

Så fort jag var klar så drog jag iväg till mamma på Huddinge.

Jag hade inte ringt innan för att kolla status utan kände bara att jag ville dit. Och vilken skillnad det var idag mot igår. Hon var hur pigg som helst. Jag hjälpte henne att dricka då hon har en extremt jobbig syrgasmask, hon ville smaka latte av mig och vi pratade en hel del.

Vid lunchtid kom pappa och Johan för de hade varit iväg på banken för att ordna en fullmakt till pappa så han kan sköta räkningar och sådant medan mamma är på sjukhus (eller så länge hon är dålig).

Vi började med att äta lite lunch så mamma fick vila och därefter så försökte vi få henne att skriva på fullmakten. Det var lite klurigt för mamma att få till den där påskriften, inte för att det egentligen krävdes en namnteckning men hon försökte och kämpade men det var som att hon blockades (tydligen pga cytostatikan)… men till slut fick hon till en kråka och fullmakten bevittnades. Nu måste vi bara lära pappa hur allting funkar.

Mamma ville även att vi skulle försöka kamma hennes hår. Hon har inte orkat det på flera veckor och så när hon legat så mycket så har det blivit stora hårkokor som nästan är helt omöjliga att få ur. Till slut fick vi ge upp och jag gick till apoteket och köpte balsam spray som vi får försöka med. Annars blir det saxen för att rensa bort kokorna.

Det var så skönt att mamma var så pigg idag, vi behövde det efter gårdagen. Oliwer och Hampus kom upp med Karin så de fick träffa sin farmor igen och i piggt tillstånd. Vi blev kvar där till kvällen och vi var först hemma efter 18. Då gick jag hem och åt lite och sedan gick jag och Felix över till pappa och fikade med hela gänget. Melvin och Nicke var på fotbollsträning.

Tänk vad alla mår bättre när mamma är pigg. Hennes tillstånd påverkar oss alla så sjukt mycket.

Tuff onsdag och rena blod

Vi hade bestämt att barnen skulle få träffa mormor idag. Lika bra att de får komma upp nu innan alla höstsjukdomar slår till och så länge mamma förhoppningsvis är pigg och får ta emot besök av barnen.

Johan och pappa åkte upp innan oss och idag var mamma inte alls lika pigg men Johan pratade med sköterskorna och de tyckte ändå att vi kunde komma upp även om vi bara fick vara inne kortare stunder.

Väl uppe på Huddinge så höll de på med mamma när vi kom så vi fick vänta en stund innan vi fick gå in. Jag och Melvin gick in först och då höll de på med rening av mammas blod.

Det var lite obehagligt för hon låg som och sov i sin säng, men det var som en orolig sömn där hon rörde sig (som att det kröp i hennes kropp), hon gnydde och så emellanåt så öppnade hon ögonen. Fruktansvärt att se, jag trodde hon hade ont (fast det hade hon inte).

Hon verkade ändå när hon vaknade till förstå att vi var där för hon hälsade på alla barnbarnen, strök dem på kind/armar och hon var också väldigt berörd och man såg tårar i hennes ögon. På slutet så “piggnade” hon på sig såpass att hon orkade prata lite längre med pappa, men vi grät allihopa under tiden vi var där. Melvin var helt förstörd men var ändå inne flera gånger och sa till mormor att han älskade henne.

Felix tyckte det var otäckt med alla slangar men han var ändå framme och pratade med mormor och sa att han älskade henne och ville att hon skulle bli frisk.

Det var en pärs den här onsdagen. Jag stod och strök mamma över pannan och höll henne i handen. Jag ville inte lämna henne, speciellt inte när jag såg att hon grät. Nä fy, inte kul alls.

Till slut var vi ändå tvungna att lämna henne och då åkte vi alla till Järna och åt middag tillsammans. Det var hela Johans familj och så vår familj och pappa.

Väl hemma var jag helt slut men var tvungen att rapportera till mormor, sen var det bara att stupa i säng och slockna.

Träffa mamma på Huddinge

Idag så åkte jag och jobbade som vanligt medan Johan var ledig tillsammans med pappa. Under förmiddagen så försökte Johan hitta vilken avdelning mamma låg på och det var ett väldigt ringande för honom.

Jag jobbade undan och hade möten på förmiddagen och vid 14-tiden så åkte jag mot Huddinge Sjukhus för att möta upp pappa och Johan. Mamma låg på en avdelning som heter M81 Mima. Mima är något mitt emellan intensiven och en avdelning.

På Mima så är det övervakning dygnet runt av personalen och någon måste alltid sitta på plats. När vi kom upp så höll sköterskorna på med mamma men vi hörde direkt någon som sa “De där känner jag igen”. Det var så skönt att se att hon var pigg med tanke på vad jag väntat mig och hur hon varit dagen innan.

Mamma var såklart trött men hon pratade på en hel del och dessvärre hade hon glömt allt som hänt på måndagen vilket även innebar att överläkaren fick droppa nyheten för henne att hon hade akut leukemi.

I övrigt så var planen att hon skulle rena sitt blod på onsdagen samt att de skulle hålla koll på skallblödningen så den inte blir värre. Cellgifter i tablettform hade hon fått först den här morgonen.

Vi konstaterade att överlämningen från Södertälje inte var så bra. De hade inte talat om att mamma ramlat så Huddinge hade inte förstått det här med skallblödningen riktigt. Av oss fick de förklaringen. Vi talade även om att mamma hade infektion i munnen och när de kollade i hennes mun var det fullt av svamp så inte undra på hon hade besvär att äta och hade ont. Behandling skulle påbörjas.

Vi stannade ett litet tag och pratade med henne innan vi åkte hem. Vi samlades hemma hos pappa efteråt och pratade lite och drack kaffe. Skönt att ventilera lite.

Ambulansfärd och diagnos akut leukemi

Idag på förmiddagen så ringde min bror och sa att mamma var riktigt dålig så de skulle åka in till sjukhuset med henne. De skulle ringa efter ambulans då hon knappt var kontaktbar. I efterhand sa Johan att det var som att försöka handskas med ett riktigt fyllo, någon som inte förstår någonting….

Det var så att mamma ramlat på natten och skrikit så högt att pappa for ner och då låg hon i hallen och hade slagit i huvudet.

Pappa och Johan var med mamma på sjukhuset under några timmar men hon var inte alls kontaktbar eller pratbar. De lämnade henne där på eftermiddagen och åkte hem.

När jag kom från jobbet gick jag över till pappa och då ringde vi upp IVA på Södertälje där vi förstått att mamma låg. De lovade att låta en läkare ringa upp och efter någon timme så ringde läkaren pappa och berättade att mamma fått en blödning i skallen (förmodligen efter fallet) och att hon hade akut leukemi och skulle flyttas till Huddinge samma kväll.

Inga roliga nyheter alls. Pappa blev såklart chockad och jag fick ringa min bror, gå vägen förbi mormor samt att jag även gick förbi min faster och berättade. En väldigt tumultartad kväll för oss allihopa. Vi berättade för barnen och Melvin tog det så himla hårt, han bara grät och grät. När vi lugnat oss så gick jag över till pappa för att vara hos honom men han var så slut efter allting som hänt så han somnade faktiskt ganska fort och då smet jag hem igen och var med min familj.