Vissa dagar med en trotsig 3-åring kan göra mig till en trist, sur, grinig och tjatig mamma. Som nu ikväll när vi var iväg och åt och Melvin inte kom i säng förrän 20.30 (vi var dumma som inte skyndade på nattningen lite) detta innebär att han har kommit in i andra andningen och skiter fullständigt i att jag tycker att han skall sova. Nicke har varit uppe, jag har sjungit, försökte resonera (omöjligt med en snart 3-åring) och blivit förbannad… tror ni han vill sova… nej då. Jag ledsnade och gick ner och hoppas han tar sitt förnuft till fånga.

Ibland känner man sig helt värdelös och inte speciellt rolig. En trotsig kille som inte lyssnar och inte alls gör som man säger utan bara skrattar kan onekligen göra en galen. Får man säga att det skall bli skönt att det är dagis imorgon?

Update: Han har inte lagt sig än utan jag hör honom dona med legot, blir till att gå upp igen. Får se om han får ligga i min säng och bli sjungen till sömns. Vill inte få dåligt samvete imorgon när han jagas upp kl 6.

Update 2: Gick upp för att natta igen… då ville Melvin bli kliad på ryggen och sen på magen. Han älskar att bli kliad. Då kunde jag inte vara arg längre utan jag kliade honom och han lade sig tillrätta för att sova. Får se om han dunar in nu.