Jag har ju hört att det är bra att vara gift när man skaffar barn, HÄR kan man läsa lite mera om varför det är bättre att vara gift än sambo och annars ett litet tips på hur man kan göra om man inte vill gifta sig. Jag hade tänkt fria till Nicke på skottdagen men är rätt övertygad om att han skulle sagt nej.. så jag skippade det.
När jag och Nicke träffades var han öppen för att någon dag gifta sig medan jag var mer emot, eller i alla fall emot ett kyrkbröllop. Nu när jag kan tänka mig att gifta mig så är han mer emot det. Suck. Det är inte det att jag känner att en stor längtan efter att vara gift men det skulle ändå underlätta mycket ifall något händer och vi älskar ju varandra. För mig är inte kyrkbröllop något alternativ utan jag vill nog gifta mig borgerligt på någon fin plats.
Vad tycker ni i denna fråga? Gift eller sambo? Hur var ert giftermål? Eller hur vill ni att det skall bli/vara?
Nina: Ja det kostar ju en del att gifta sig…. får se om vi kommer till skott någon gång, men då blir det inget stort alls.
Att vara sambo eller gift är spelar väl egentligen inte så stor skillnad, man älskar varann lika mycket oberoende vilket. Men skulle nog föredra att vara gift. Är i och för sig på god väg, snart varit förlovad i två år. Bara pengarna som fattas…
Virra: Jag skulle också vilja gifta mig på samma dag som vi förlovat oss, underlättar lite för mig som har så dåligt minne *s*. Givetvis är det inte bara praktiska skäl till att jag vill gifta mig utan även som du skriver att visa att man hör ihop… dock lär det väl inte ske än på ett tag, Nicke säger bara att han inte vill gifta sig nu *s*
Vi gifte oss på vår 5 årsdag (samma datum som vi även förlovade oss på när vi varit tillsammans 1 år). Vi bokade tid i Stadshuset ungefär ett halvår i förväg och under tiden hann jag bli gravid så jag var i v 11 när vi gifte oss. Vi planerade allt ungefär en månad i förväg om ens det. Förutom dagen då Theo föddes så var vårt bröllop den bästa dagen i vårt liv. Allt blev precis som vi ville ha det. Jag vägrade att gifta mig i kyrkan av samma själv som vi inte döpte vår son – vi tror inte på gud. Vi gifte oss både av praktiska (har hus & lån tillsammans) och romantiska skäl (känslan att höra ihop). Sen att det tog mig 5år att lyckas övertala honom att ta mitt efternamn gjorde mig så glad. Det kändes viktigt för mig att ha samma efternamn, och jag ville av olika skäl inte ta hans namn (som iofs var jättefint).
Cicki: Vad mysigt att ha ett ställe där man vill gifta sig, jag har inte kommit på något sånt än.
Annika: Om vi gifter oss så blir det borgerligt, vet inte hur många man kan ta med men närmast sörjande vore ju trevligt att ha med tycker jag. Bra liknelse med migränattacken *S*
Hemlliz: Var inte så mycket i centrum vid dopet, det var Nickes bror som höll Melvin och gudmor hällde upp vattnet och Nicke tog ljuset… jag höll mig lite åt sidan 🙂
OM jag fick barn skulle jag nog vilja vara gift först…bara pga det juridiska.
För om det inte var pga det juridiska skulle jag vara lika nöjd som sambo, man älskar ju varandra lika mycket för det… Men förlovad skulle jag vilja vara, visar ju att man hör ihop.
Om jag skulle gifta mig skulle jag göra det borgligt på en strand där jag har tillbringat mina barndoms somrar. Skulle vilja ha med så lite folk som möjligt, min bröllopstokiga kusin skulle väl vara ett tvång(fast skulle inte bli poppis i familjen) å mannen skulle få välja vem han ville ha med.
Precis som du vill jag INTE stå i centrum…
Men va du inte ganska mycket i centrum på melvins dop??
Vi gifte oss när jag var gravid med Lovisa, efter 10 års förlovning. Att vi inte gift oss tidigare berodde nog mest bara på lathet… Ingen av oss friade, vi bara bestämde oss för att gifta oss. Borgerligt, utan släkt eller vänner närvarande, två okända vittnen – det hela tog väl inte ens en minut. Inte ett dugg romantiskt, men det passade oss. Jag skulle aldrig vilja gifta mej i kyrkan. Hatar att vara i cenrum, precis som du – jag får migrän bara vid tanken på ett kyrkobröllop… Jag behöll förresten mitt efternamn när vi gifte oss, och Håkan behöll sitt. Barnen har mitt efternamn. Men gifta är vi :-).
Vi har pratat om att gifta oss, främst då av juridiska själ. Vi är ju bägge två äldre än ni andra så vad som helst kan faktiskt hända. Mitt drömbröllop tror jag är i min pappas sommarstuga, med pappa och min bonusmamma, sambons och mina barn och deras respektive. Pappa var nämligen inte med på mitt förra bröllop och det är han ledsen över, säger han. Vi får väl se hur det blir. Vi kanske smiter iväg alldeles själva också…..:-)
Nathalie: Det förstår jag att du vill göra (skriva typ samboavtal). Min största rädsla är att både jag och Nicke skulle råka ut för något, jag skulle vilja ha skrivet vem som ska ta hand om Melvin, det bör man nog ha även om man är gifta.
Jag har sagt till Sebastian att jag förstår och accepterar att han inte villgifta sig NU, när vi bara är 20 och 24 år. Men att om några år KOMMER vi gifta oss, för att det är mycket enklare. Och fram tills dess vill jag ha ett samboförord (eller vad det heter) som gäller, samt skriva någon form av testamente där det står vad som gäller om en av oss skulle dö.
Spenatmamman: När vi köpte hus (som vi sen sålde) så skaffade vi livförsäkringar istället för att gifta oss…. får se om jag kan övertala Nicke, men jag måste ju ändå ta det vid rätt tillfälle så det blir lite romantik också 🙂
Jag kan också hellre lägga pengar på en bröllopsresa än ett bröllop. Förresten har vi inte ens pengar till att gifta oss och kommer nog aldrig få så mycket pengar heller
Vi gifte oss främst av juridiska skäl. Borgerligt i Stockholms stadshus med nästan inga gäster utom stora dottern förstås och min syster och svärmor som vittnen. Det var jättefeint, mycket bättre än jag trodde! Stämningsfullt och vackert.
Sen la vi alla pengarna på en skön semester istället. Skulle aldrig kasta bort massor av pengar på ett bröllop, det är inte min grej.
Vi hade varit tillsammans i nio år innan vi gifte oss, ingen av oss hade varit direkt intresserad av bröllop innan, men sen när vi började skaffa oss mer och mer tillgångar ökade behovet av att fixa det juridiska, så då fick det bli så.
Ellinor: Jo det var så jag tänkte, med det juridiska alltså. Och tack för gratulationen.
Sara: Kunde nog tro att du skulle svara gift :-), jag skulle nog kunnat tänka mig ett kyrkbröllop men jag hatar verkligen att vara i centrum… jag skulle nog svimma av nervositet. Ja den som lever får se hur det blir 🙂
hahaha vilken passande fråga Anna!
Jag tycker defenitivt gift! I mitt fall är det mer en romantisk grej att jag vill vara gift. Men jag tänker även på kommande barn och då vill jag definitivt vara gift. Lite av rommantiken ligger för mig i att gifta mig före barn. De är lite av en dröm jag haft de senaste åren. Hur man gifter sig är ju vad som kanske passar olika människor. För mig är det kyrkligt ovasset om vi sen skulle ha ett stort kyrkobröllop eller smyga i väg någonstans. Stort bröllop har alltid varit vad jag velat men sen jag insett all planering o stress med det så har jag börjat tveka…. blir det så kommer jag nog anlita mkt hjälp av vänner eller tom proffs. Kram
Glömde säga…. Grattis till Månadens bloggare, KUL!
Det som är smart med att gifta sig är ju det juridiska. Att man då “delar på allt” liksom. Sen skulle det ju vara lite roligt att kallas “fru” oxå!