Äntligen har lugnet lagt sig. Jag tycker ändå jag gick in i den här dagen och försökte ha en positiv attityd och tänka att det kommer bli en toppendag. Men efter lite barnsammanbrott när vi skulle julfika så kände jag hur mitt tålamod sjönk och hur jag gick in i “aggressive mode”, inte bra. När första dagen blir så och man vet att man ska tampas med de små liven till 1 januari… 😉

Jag tror jag säger som Meekatt, Jag älskar mina barn, men jag hatar att vara mamma (inte jämt förstås, det är viss ironi i det hela).

Väl hemma från det ickeexisterande julfikat så fick barnen lunchen fixad och sen fick de utöva fria aktiviteter medan jag och Nicke åkte och handlade det sista. Vi kom på att Felix inte äger någon skjorta så vi åkte till Södertälje och handlade julkläder till barnen samt att vi handlade lite julmat inför kvällen.

Väl hemma så fixade Nicke till middagen och kan man tänka sig att direkt när vi alla fått lite mer mat i magen så blev vi alla på bättre humör. Det är det där med blodsockret, man är fullt medveten om det men glömmer alltid att äta i tid ändå.

Nu är maten intagen, vi har kollat lite på tv, diskat och Nicke nattar sista barnet. Så strax landar vi båda i soffan med kaffe och lite julgodis. Jag har hoppat i min nya sköna pyjamas och tänker bara njuta av dan före dopparedan.