Fick en pressrelease angående sängvätning och tänkte att jag kunde lägga ut informationen här i bloggen. Antar att ni som kikar in till största delen är föräldrar eller andra mammor som bloggar och kanske har ni problem med ert barn. Kan vara värt att läsa tycker jag.

Föräldrar oroar sig i onödan

 14 procent av barnen i Sverige är sängvätare. 84 procent av dessa barns föräldrar känner oro – och då främst för att problemet ska vara bestående och att deras barn ska bli utsatta för mobbing. Men oron är obefogad och till stor del grundad på okunskap. Idag är hjälpmetoderna fler och bättre än förr.

 Enligt en undersökning, genomförd av YouGov på uppdrag av DryNites, uppger hälften (48 procent) av föräldrarna att de oroar sig för att deras barns sängvätning ska vara bestående. 26 procent tror att barnet kissar på sig av psykiska orsaker.

Nästan hälften (44 procent) av föräldrarna uppger att de bekymrar sig för att deras barn ska bli retade. Detta kan ha sitt ursprung i föräldrarnas egen uppväxt; 61 procent känner till att sängvätning är ärftligt. Men även här är oron till stor del obefogad; förr i tiden fanns varken den kunskap, de behandlingar eller de specialblöjor som finns idag.

Bruno Hägglöf, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Umeås Universitet, menar att oron till stor del beror på okunskap.

–       Fram till bara nyligen har sängvätning ansetts vara ett psykiskt problem, vilket sannolikt bidragit till skamkänslor. Sängvätande barn sover inte borta lika ofta och man pratar inte om problemet med lärare eller kamrater. Ämnet fortsätter att vara tabubelagt, vilket är synd med tanke på att behandlingen idag oftast är både enkel och lättillgänglig, säger Bruno Hägglöf.

 Tvärtemot vad många föräldrar till sängvätande barn tror har  problemet i de flesta fall en  fysiologisk  orsak – som att barnet har en förhöjd urinproduktion,  en urinblåsa som har för lätt att dra ihop sig eller att barnet  har särskilt djup sömn; vilket idag kan avhjälpas med behandling. Det är viktigt att sängvätande barn får hjälp i god tid. Ju längre tid som går, desto större är risken att deras självuppfattning påverkas negativt.

–       De flesta barn som får en diagnos och behandling runt 5-6 års ålder glömmer inom kort sina problem, men ju äldre barnet är, desto svårare blir det för dem. Det har ofta lett till obehagliga erfarenheter som kan påverka deras syn på sig själva. Sängvätande barn bör därför helst slutföra eller åtminstone starta en behandling innan 7 års ålder, säger Bruno Hägglöf.

Få behandlar

Endast 22 procent av föräldrarna till sängvätande barn uppger att problemet har behandlats med läkemedel och 18 procent att det behandlats med sängvätningslarm. Över hälften, 59 procent, av föräldrarna tror att problemet är något barnet växer ifrån. Men sängvätning både kan och bör behandlas. Genom enkla tester  och registrering av kissvanor tar man reda på mer om sängvätningen så att rätt behandling kan väljas.  Sängvätning behandlas vanligtvis med träning av urinblåsefunktion,  väckningsmetoder (det så kallade enureslarmet)   och/eller medicinering. I enstaka  fall beror problemen på andra förhållanden som kräver särskild behandling. Pojkar drabbas oftare än flickor  och utgör 70 procent av de sängvätande barnen under 10 år. Det finns ingen medicinsk förklaring till varför det är så.