Igår var det rätt lugnt i magen och idag hände absolut ingenting därinne. Strax innan 11 så ringde jag specialistmödravården för att höra vad jag skulle göra (fick inte tag i BM) och de gav mig en tid kl 13. Hon sa att förlossningen hade mycket men att vi kunde göra en förkoll hos henne på spec.mödravården.
Kastade i mig lite mat och sen iväg till tåget. Var på plats strax innan kl 13 och medan jag väntade så kände jag buset buffa. Fick komma in på ett rum och Birgitta som BM hette skulle ta CTG på mig. Var lättare sagt än gjort att hitta hjärtljud (vi hörde dem men svårt att fin dem starkt). Vi försökte och jag kämpade på med att trycka ner dosan mot magen. Efter drygt 30min hade vi fortfarande inte en godkänd kurva men då hade jag så ont i ryggen att jag inte kunde ligga längre. Vi bestämde att jag skulle gå till förlossningen ändå.
Fick med en lunta papper och knatade iväg till BB/Förlossningen. Väl där så bestämde de att jag var tvungen att hitta på något i en timme och då helst fika, äta något sött och få i mig lite kallt så bebisen skulle vakna till. De ville gärna att CTG kurvan skulle uppvisa större variation. Tydligen var han i viloläge trots sparkar.
Ner och fika, klämde i mig en biskvi (brukar jag aldrig klara i vanliga fall men nu hade jag en timme på mig). Drack lite bubbelvatten (som jag också avskyr), tog en kopp te. Väl uppe på BB igen så kände jag rätt mycket sparkar så jag var inte orolig.
Däremot är det väldigt väldigt svårt att få en godkänd kurva på en bebis som slår volter och beter sig allmänt akrobatiskt. Hjärtljuden försvann konstant och flera ggr fick jag ringa på personalen när den där jobbiga maskinen började tjuta.
Efter TVÅ timmar lyckades jag få till en godkänd kurva. Då var jag helt slut i armarna och hade huvudvärk. Då togs blodtryck som var helt okej 120/80 och sen fick jag vänta en halvtimme innan läkaren blev ledig. Hon kom då in och gjorde ultraljud och kollade så bebis såg ut att må bra. Allt såg fint ut och den hade gott om vatten att simma runt i.
Från kl 13-17.20 var jag på sjukhuset. Helt slut när jag kom hem vid 18.30. Fick i mig lite mat och sen gick jag och Melvin upp för han skulle sova. Fick berätta vad jag gjort på sjukhuset, sjunga 2 sånger och sen sov vi som klubbade båda två.
Som tur var vaknade jag till vid 20-tiden så nu är det sängläge i soffan ett tag.
@Anna,
Precis så kände jag med men läkaren försäkrade mig om att jag var välkommen tillbaka om det hände igen. Kul, nu kom din bloggadress med, skall kika in hos dig sen.
@Marie-Louise,
Ja det var skönt! Vi tar hand om oss. Eller jag kör på som vanligt *s*
Kram
@Solan,
Ja det var skönt att allt ordnade sig. Bra att de har såna rutiner de har även om det drabbade mig med att ligga i ett mottagningsrum i all evighet..
@dianasdrömmar,
Ja det var en himla tur. Usch, vill inte ens tänka på hur jobbigt det varit om det gått snett såhär sent.
Ja det var skönt att få ok-stämpeln. Jag kände precis som du gjorde, att jag kom dit och störde. Avdelningen var överfull när vi kom och jag kände mig så dum. Som om jag upptog deras tid när det fanns andra där som VERKLIGEN behövde deras hjälp :-/ Men dom försäkrade mig flera gånger om att man SKA åka in och undersöka vid sådana här tillfällen – hellre en gång för mycket än en gång för lite! Men jag kände mig ändå lite dum :-/
vilken tur att allt var bra med det lilla livet och med dig. ta hand om er. Kram
Det måste varit riktigt jobbigt. När man inget kan göra.
Skönt att ni fick ett OK
Tur att bebis mår bra Anna stor kram Diana
@Ewa (mamma till 6 döttrar),
Ja det var verkligen skönt. Man blir ju helt nojjig när man inte känner något. Sen när han började leva rövare så vi inte fick honom på CTG så sa läkaren att jag kunde hälsa sambon att vi verkar fått en bebis som redan är inne i tvåårstrotsen *s*
@Anna,
det var jätteskönt, men kändes också jobbigt att komma och “störa” BB personalen när de hade fullt upp. Jag kände ju redan bebis men de hade verkligen rutiner för hur det skulle gå till. Därav att det tog så lång tid. Men skönt nu när man vet det är okej.
Skönt att ni också fick OK stämpel 🙂
Så skönt att allt så bra ut. Ni får inte skrämmas så där… lilla rackar bebis 🙂
Kram och vila nu
Det är lite läskigt när det där händer, att fosterrörelserna minskar. Vi var med om samma och åkte in dagen före julafton. Under ultraljudsundersökningen bestämde sig liten för att börja sparka där inne igen 😉
Skönt att det såg bra ut för dig, vilken lättnad 🙂