Handling:
Det stormar på solen. Norrskenet sprakar över Kiruna. I den nybyggda Kristallkyrkan bryts ljus och mörker. Församlingens andlige ledare, Viktor Strandgård, har hittats brutalt mördad mitt på altargången. Rebecka Martinsson, som sedan länge lämnat Kiruna för att arbeta som jurist i Stockholm får ett oväntat telefonsamtal. Det är mordoffrets syster Sanna, som ber henne komma hem och hjälpa till. Hon tror att polisen misstänker henne, och hon är rädd att förlora sina barn. Motvilligt beger sig Rebecka Martinsson tillbaka till barndomsstaden. Hennes hemkomst väcker starka känslor och snart jagas hon av både sitt eget förflutna och våldsamma krafter som vill tysta henne. I det snötyngda Kiruna växer skuld och hot ikapp med mörkret, och urladdningen närmar sig.
Betyg: 3/5
Min sambo tycker den här boken är bra men jag fick inte riktigt någon känsla för huvudrollskaraktärerna, för mig känns det viktigt att verkligen gilla dem. Ska dock läsa de 2 nästkommande böckerna också, kanske växer karaktärerna då.
Kattis: Japp, jag har läst Läckberg, dock inte den sista, jag har den men har inte hunnit läsa den än.
Det är ju tur att vi tycker olika – annars skulle ju vissa författare inte sälja nåt alls. 🙂
Har du läst Camilla Läckbergs böcker? Plöjde alla fem på en gång ochh åller på att längta ihjäl mig på att den sjätte ska komma ut i höst!
Kattis: Ja då tyckte vi olika, fast jag kan hålla med om att hon skrev lättsamt. Jag kanske ändrar mig när jag läser de andra böckerna, kan ju bli bättre när man får mer känsla för huvudpersonerna.
Jag läste också precis ut Solstorm och jag gillade den jättemycket. Dels för att jag är norrbottning och varit mycket i Kiruna (har kusiner där), men också för att jag gillar hennes sätt att skriva – enkelt och inga krusiduller! 🙂 Ska köpa de andra böcker nu…
Vickie: Håller helt med, det känns inte roligt att börja med hennes andra böcker men eftersom vi ändå har dem så skall jag göra ett försök… nån gång. Förstår att du försökte läsa eftersom du är därifrån, fast jag tyckte inte det var så mycket beskrivningar.
Jag orkade knappt läsa ut Åsa’s första bok och anledningen till att jag läste så länge som jag gjorde i den var bara för att det var skoj att känna igen sig i miljön eftersom jag är född och uppvuxen i Kiruna.
Men sååå bra var den inte…