Jag blir lite trött på att höra föräldrar som säger “ja, men vi gav Lisa/Tage/Fia/Hans bilar/dockor men hon/han lekte aldrig med dom…” sen när man frågar lite mer så får man höra att “dom blev bara ståendes i rummet”. Och så tror dom att det är genetiskt att flickor bara vill leka med dockor och pojkar bara vill leka med bilar, men dom har egentligen inte alls erbjudit barnen samma möjlighet att leka med bilar/dockor.

Föräldrar verkar tro att det räcker med att köpa leksakerna (eller vad det nu är) och sen låta dom stå där i rummet. Men man måste faktiskt som förälder visa barnen också att dessa leksaker är likvärdiga leksaker, erbjuda dom lika ofta som andra leksaker. Plocka fram bilen eller dockan lika ofta som andra leksaker. Lära barnen hur man leker med dom, för många barn kan bli osäkra hur dom ska leka med nya leksaker som dom inte är vana vid då måste man som förälder faktiskt visa barnen hur man kan leka med leksakerna…. senare kommer barnen på egna sätt att leka med dom.

Sen så är det ju så att man som förälder måste ta tag i detta för det kommer nog inte ske på förskolan eller hemma hos vänner. Och man kan inte räkna med att barnen själva tar fram leksakerna som står och samlar damm i ett hörn.

Förutom detta så tror jag att föräldrar inte tänker på alla signaler dom sänder sina barn. I leksaksaffären, vilken avdelning går man först till, stannar längst vid? Det sänder ju faktiskt signaler. När barnet fyller år, vilka ord väljer man när man beskriver den nya leksaken, vilket kroppsspråk har man, sånt påverkar faktiskt mer än vad man tror. För att inte tala om hur engagerad man är när man väl sätter sig ner och leker med leksakerna!

Så när föräldrar säger “Ja, men Kalle hade en massa dockor i sitt rum men ville bara leka med bilarna. Killar tycker om att leka med bilar mest, så är det bara.” så blir jag faktiskt lite skeptisk och jag tror inte att man kanske inte helt och fullt ut har gett Kalle möjligheten att verkligen leka med dockorna. Om inte annat så kanske Kalle har läst av vilken inställning föräldern har och vill bara leva upp till det föreställningen.

Gästbloggare var Rose-Marie med alias Bambi, här är en liten presentation av henne

I min blogg så kan du hitta en härlig blandning av vardagsbetrakelser, barnmode, barnuppfostran, reseberättelser, Odd Molly, genusdiskussioner och inlägg om psykologi.

Jag som driver bloggen är en 32-årig tjej som bor i Stockholm. Jag jobbar som gymnasielärare inom engelska och psykologi, men på fritiden så tycker jag om att baka, läsa, se på film och shoppa (gärna Odd Molly och/eller barnkläder).

Jag försöker hela tiden förnya bloggen så att det aldrig ska bli tråkigt och ni som läsare aldrig riktigt vet vad som kommer att dyka upp! Hoppas att du kommer att gilla bloggen!