Som förälder så tycker jag att det är ett väldigt oroande för både det ena och det andra. Det börjar direkt när barnet föds och sen går det liksom aldrig över. För oss var det dags för utvecklingssamtal i förskoleklassen idag. Nicke och Melvin var de som åkte upp eftersom jag jobbade.

Jag har varit lite nervös för att vi ska få höra att han är en vilding, samtidigt så har vi inte hört något från hans fröken som tyder på det, men säker kan man aldrig vara….

När jag är på väg hem så ringde jag upp Nicke för att höra hur det gått och allting hade varit toppen. Nicke var också så himla lättad och så stolt över Melvin som varit superduktig. Han satt med i en timme och pratade och förklarade kring de frågor han fått svara på (där de använt ledsen, glad eller mittemellan glad/ledsen gubbe).

Nicke var grymt imponerad av honom. Han har vuxit så mycket under höst/vårtterminen. Vi är så stolta över honom, det är vi annars också, nästan alltid i alla fall 😉

Han har också lovat att fråga tjejerna om han får leka med dem (han vill nog gärna det men törs inte fråga) samt att han ska släppa på att han alltid vill bestämma i leken. Det var de två saker han skulle bli bättre på 🙂

Världens bästa “nästan sjuåring”

Vi älskar dig Melvin <3

Bild från när jag och Melvin hade en mamma/Melvin dag