Ibland blir jag så trött. Läser hos en vän som bloggar att det är massa skitsnack på hennes jobb. Hon tar även upp det här med att bara för att man har manliga vänner så behöver inte det betyda att man har ett förhållande eller har hoppat i säng med varandra.
Innan jag träffade Nicke så hade jag flera stycken killkompisar och inte tusan var det något mer än vänskap mellan oss.
Jag har även en manlig kollega som jag tycker mycket om och det kan man förstås inte göra utan att det är något. För några år sedan var det ett jäkla snack om oss, skitjobbigt, inte så mycket för mig men jag hade ångest över att han drogs in i skitsnacket. Allt detta för att vi (med några andra) varit ute och ätit och tagit oss lite vin/öl samt hängt en del på kick-offen vi varit på. Det går liksom inte in i folks huvuden att man kan vara kompisar.
Vi umgås inte privat (mer än de två ggr vi ihop med andra varit ute och ätit) men han är en klippa. Jag gillar att prata med honom för han lyssnar, berättar om sitt, ger råd och är någon jag litar på. Vi pratade i flera timmar när vi åkte hem från Trysil nu senast och han peppade mig och kom med goda råd och berättade om egna erfarenheter. Jag kan säga som så att han nog är den som vet mest om mig just nu och jag känner mig trygg i att det stannar där. Det som är trist är att vi sällan hinner prata, och sådana här “privata” saker är inget man direkt diskuterar på arbetstid mitt i ett kontorslandskap 🙂
Han är ett väldigt bra komplement till Nicke som såklart vet i stort sett allt om mig. Men ibland vill man kanske ha råd om sin relation eller kanske allmänt vill ha ett råd av någon som har lite mer erfarenhet både av livet/relationer och andra saker.
Jag tycker absolut man kan vara vän med någon av motsatt kön, vad tycker ni?
@Fani,
Min sambo tycker väl det känns sådär men han får lita på mig. Jag har aldrig sagt något när han varit ute med jobbarkompisar där det även varit tjejer med. Nu är han tex bjuden på fest hos en tjej som fyller år (hon är iofs inte singel) men inte tusan blir jag sur för att han blivit bjuden och mest troligt kommer åka dit.
@Caroline,
Man upphör aldrig att förvånas. Jag blev konfronterad av en kollega som var helt säker på att vi hade ett förhållande och som dessutom efter det återigen gick på mig och påpekade att vi två gånger gått hem samtidigt…
Det stämde iofs då jag åkt med honom till stan då jag skulle träffa kompisar där. Fast då sa jag till kollegan att om vi skulle ha ett förhållande så skulle vi väl inte gå samma tid heller, det skulle vara för uppenbart (om det hade blivit så ofta)… Fast jag upplever att det är de som är äldre som inte kan ta det där att man är kompis med en kille/man… ingen av de i min ålder har någonsin sagt något (fast de kanske pratar i smyg)
Klart man kan det! Mina närmsta vänner är killar, och vi är bara vänner.
Sen finns det alltid dem som vägrar tro på att man bara är vänner, det tog slut mellan mig och mitt ex för att jag umgicks med en killkompis så mycket.. Men aja, klarar mig bättre utan sådana människor! 🙂
Självklart kan man vara vänner med det motsatta könet! Och som du själv skriver så betyder det inte att man ligger med varandra! Men så fort man är vän med killar så blir det snack..Likadant på mitt jobb! Vi har två toppen killar på mitt jobb varav en som jag kan prata om allt med. Och en kollega säger till oss att sluta att hångla med varandra när vi står i köket och PRATAR. Jag kunde inte annat att jävlas tillbaka och säga att vi inte kan sluta hångla med varandra för vi tycker det är så mysigt! Jag blev riktigt upprörd för jag har absolut inga sådana känslor för honom! Han är en toppen kille men jag ser inte på honom mer än som en vän! Men varför tror folk att man är mer än vänner när man vän med de motsatta könet?!?!