Det är en stor omställning för Melvin att från att ha varit i centrum i 5.5 år nu ha fått en lillebror som tar väldigt mycket tid (just när Melvin vill ha den). MEN, jag måste säga att jag tycker det går över förväntan. Visst märker man att Melvin provocerar oss mer och att vi kanske inte har det bästa tålamodet då man är lite mer trött än vanligt men jag är ändå så glad för att Melvin verkligen visar att han älskar Felix. Han vill pussa på honom hela tiden. Vill gärna hålla (men inte när Felix luktar bajs eller just har ätit, ifall han kanske kräks).

Han vill gärna att han och Felix skall göra saker (kolla på kort, kolla på film) och då får vi förklara att det inte är så stor vits med det då Felix inte ser så mycket.

Han har hjälpt till att mata och han vill gärna hålla honom och blir lite sur om han inte får det på direkten. Det är lite “min bebis” och han blir sur om någon annan har honom länge (blev ett utbrott häromkvällen när mina föräldrar och mormor var över en sväng).

Det gäller för oss att försöka distrahera honom med annat och så måste vi (eller kanske Nicke) styra upp lite aktiviteter för Melvin. Det är länge att vara hemma i två veckor från dagis eftersom han dessutom var sjuk veckan innan. Nu blir det besök hos farmor idag för Melvin och pappa och imorgon skall de förmodligen åka skridskor. Jag och Felix stannar hemma och tar det lugnt, kanske går på en promenad för att komma ut lite.

Jag känner att jag kan inte sova när Felix sover utan jag njuter nog mer av att bara få ta det lugnt hemma i tystnad medan Nicke gärna går och lägger sig en stund. Jag kommer liksom inte till ro om jag går upp och lägger mig, hittar alltid på något annat att pyssla med än att sova.