Japp, bekräftat missfall. Jättetråkigt men jag tar det inte så superhårt (än i alla fall). Hade liksom på känn att allting gått för enkelt och med de här flytningarna jag haft i två veckor så har liksom hoppet försvunnit lite. Så blodet igår och inatt och magontet (jäkligt ont) idag gjorde att jag var helt hundra på att det var kört.

Var i alla fall på Oxbackskliniken och fick det bekräftat. Nu har jag precis ätit 3 tabletter som skall göra att det sista kommer ut (var några mm kvar som skulle ut) och sedan så får jag max blöda i två veckor, blöder jag så länge eller längre så måste jag ringa.

Sen blir det till att vänta i två månader innan man försöker igen. Förhoppningsvis går det lika enkelt som denna gång (som faktiskt inte var planerad) och med bättre utgång.

Jag kommer fortsätta ha dessa inlägg låsta då det annars är så uppenbart varför jag låser eventuella framtida inlägg.

Idag bestämde jag mig för att ringa och boka in mig på ett ultraljud eftersom jag haft de här skumma flytningarna. Fick tag i dem innan lunch och lyckades få en tid imorgon. Ringde även och bokade tid för inskrivning.

Vad händer sen då, jo när jag går ner på eftermiddagsfikat så känns det lite konstigt så jag går på toa och då har det kommit blod, dvs inte i flytningarna utan färskt blod… FAN, känner mig rätt övertygad om att det är kört.

Vi får se vad UL säger men jag har inga förhoppningar alls.

Berättade för Melvin att jag skall till doktorn imorgon för att se om bebisen vill vara kvar i magen eller om den har dött. Stackarn, blev jätteledsen. Kanske inte skulle sagt något. Fast känner ändå att jag vill vara öppen mot honom eftersom vi faktiskt pratat om att det kan hända att bebisen inte kommer ut.