Melvin drömde om ett spöke om det var i julas eller någon gång i januari (tiden går så fort).  Sen dess pratar han om spöken och han är rädd för att gå upp själv och hämta saker på kvällarna (även dagarna ibland). Han vill inte gå på toa själv, vi skall följa med och helst vara i närheten.

I början så var det  väl okej, tänkte att det var övergående men nu har det  varit i flertalet veckor. Exempelvis så vågar han inte gå på toa själv på natten så då händer det olyckor. När  vi kissar honom innan vi lägger oss så somnar han ofta om, men när han inte gör det så ligger han och grinar om inte vi kommer in till honom eller ropar in honom till vår säng.

Ikväll kom det kiss i soffan för att han inte vågade gå själv. Hur tusan skall man tackla det här? Vi har sagt att det inte finns spöken, vi har försökt följa med men också peppa honom att gå själv. Detta verkar inte vara något som är ett problem på dagis utan bara hemma. Det värsta är att man blir skitförbannad som ikväll när det kommer kiss i soffan. Det här var första gången som det händer något under dagtid/kvällstid (i vaket tillstånd)

Jag har försökt säga till honom att han får komma och peta på mig på natten så får jag gå med men det funkar inte alltid ändå då han verkar lite rädd att gå från sitt rum till oss. Han springer alltid superfort och kastar sig upp i vår säng varpå jag får säga åt honom att gå och kissa.

Skitjobbigt. Någon som varit i samma situation eller liknande med sitt barn?