Jag är urdålig på att umgås med mina vänner men jag vet att de finns där för mig. Många av oss har familjer och det känns nog för många som att det dagliga pusslet tar väldigt mycket tid. Sen är det rätt skönt att bara sätta sig i soffan och ta det lugnt när nattningen är genomförd.

Jag har sån tur att de flesta av de jag umgås med är vänner som jag kan berätta allt för, jag har ingen direkt “bästis” utan alla är speciella på sitt sätt.

Någon som jag ändå måste få skriva om är världens bästaste Camilla. Vi ses inte alls ofta men henne kan jag prata om allt med och som vi kan skratta och prata om pinsamma saker….