Vissa dagar är man så nära att sätta ut sitt älskade trotsiga barn på blocket. Idag var en sådan dag. Det gick fint när vi kom hem för då pysslade vi ute och Melvin cyklade omkring på sin trehjuling… men sen var vi tvungna att gå in en stund och då började han bråka och kasta saker… jag blev tokig på honom och sa åt honom på skarpen, då började han gråta och sen gick han och tjurade och lät och ville inte göra något alls. När Nicke kom hem så åkte de och handlade och då fixade jag klart rabatten på framsidan och njöt av att vara själv. Väl hemma igen så var han på sånt där gråt och vägra humör… hade lätt kunnat kasta upp en annons på blocket. Tänk att man blir så trött på de små liven ibland. Man vet att de är inne i en ålder när det händer mycket och att det förklarar de små utbrotten… men fy vad jobbigt det är…