Åh vad jag tycker det är kul att läsa läsarkrönikorna på “Allt om barn” och den som jag läste idag var faktiskt rätt skrämmande. Tänk att det är såhär i vissa hem. Jag skulle bli tokig att umgås med någon som har barn som är såhär. Som krönikören skriver så är det ju inte barnens fel utan föräldrarna borde sagt ifrån redan från start. Jag vet allvarligt inte om jag skulle orka umgås med vänner som var såhär, man vill samtidigt inte klampa in och säga vad man tycker heller. Jobbig sits.
I övrigt har jag haft en dålig start på dagen, var trött och vaknade av att Melvin lekte (han sitter och pratar för sig själv), detta pågick nog mellan 7-7.30 men sen somnade jag till lite och han också. Vid 8.45 gick vi upp och sen var han arg i säkert 45 minuter. Ingenting gick som han ville och just idag när jag var trött så blev jag så less på honom också. Som tur var så tog Nicke med honom ut på en promenad nu så jag ska bara njuta av tystnaden så jag är på bra humör sen. Vi tänkte gå ut och leka lite sen när de kommer tillbaka, tog fram galonisarna och jackan som vi fått från min brors ex, de såg ut att passa bra nu.
Madeleine: Tack
Vilka snygga stövlar ni köpt 😉
Smilla: Tror också det är så, blev lite rädd att man själv ska bli så. Tror som dig att ett syskon säkert råder bot på det hela.
Jag va helt enkelt tvungen at läsa artikeln. Kan tyvärr bara säga att det är nog så i många familjer. Min svägerska har en. Tjejen är bara 2 år och ska få ett syskon i oktober. Fattar inte hur det ska gå. Men det kanske är lösningen. Att hon inte är den enda som ska ha uppmärksamhet.
mvh smilla