Jag har återigen trampat i klaveret vad gäller vad jag ger Melvin att äta/dricka. Första misstaget jag gjorde var när jag ville skona hans hals mot hans hemska hosta och gav honom varmt vatten med lite lite honung i, ajabaja, det får man inte ge barn under 1år. Igår åt han lite spenat hos min mamma, aja baja, det får man inte ge barn under 1 år.
Då kommer min tanke… man får inte ge saker innan barnet fyllt 1 år, men på 1 års dagen kan man utan dåligt samvete ge spenat och en del andra saker. Vad säger att just på 1 års dagen är det bättre än på 11 månaders dagen?
Förr åt barnen vad föräldrarna åt, min mamma sa att när jag var liten så var det typ små burkar med fruktpuré/potatispuré etc som barnen åt, det började man med vid 3 månaders ålder. Saft skulle man börja ge vid 8 veckors ålder. Det följde föräldrarna. När man då testat de där pureerna började man äta samma som föräldrarna. Jag och de jag känner som är 70-talister har inte tagit skada av det. Dessutom är vad jag vet ingen av mina jämnåriga allergiska medan dagens barn har gluten, laktos och alla tänkbara allergier.
Jag säger inte att föräldrar som lusläst papperna och följer allt till punkt och pricka gör fel, men jag tror inte heller att barnen tar skada när de är 11 månader och får i sig något man bör vänta med till 12 månader. Jag tror inte 12 månader är en magisk gräns.
Vad tycker ni?
Ett tillägg: Salt vet jag givetvis att man ska vänta med så det ger jag givetvis inte Melvin även om han säkerligen fått i sig det hos sin mormor när han ätit potatis, men det är så små mängder så jag kan leva med att han ätit där 3ggr. Jordnötter har man ju hört att det är farligt men det är inget som känns aktuellt att ens plocka fram till honom. Jag är försiktig med röda frukter/bär och jag har inte gett honom skaldjur eller ägg. Ägg är nog mycket med tanke på en bloggkompis son som fick en allergisk reaktion på det.
Tillägg 2: Nu är detta inte ett problem för mig, han äter mest barnmatsburkar och har bara ätit “vår” mat typ de 3ggr han ätit hos min mor eller de gånger han fått smaka champinjon/kronärtskocka/skinka (nu har jag väl gjort något galet igen, har inte googlat innan jag skrev det här)
Nathalie: Tack för inlägget! Helt sjukt att en del försöker få det till att vara erat fel. Som du skriver, är de allergiska så är de…
Ha en bra dag
Jag kan ju då som äggmamman i det här fallet flika in lite om just ägg. Det finns INGA rekommendationer från något allergiförbund att man inte ska ge ägg innan ett år. Det verkar vara väldigt lokalt och beroende på vem man frågar huruvida man ska ge det eller inte.
Men det är ren fakta att rå äggvita är det mest allergena ämnet som finns, i hela världen.
Och sen, som min bvcsköterska sa till mig efter hans allergiska chock, om man bär på en allergi spelar det ju ingen roll när man utsätts för det ämnet. Bägaren kommer rinna över förr eller senare, oavsett hur länge man väntar.
Sist, som jag har sagt till dig Anna, det är så dubbelt att vissa läkare försöker lägga skulden på oss, att det är vårt fel att han blev allergisk. När det finns ägg i barnmaten från och med sex månader. Både äggvitepulver, äggulepulver och rent ägg. Hur vi än hade gjort hade han ju reagerat tillslut.
(Detta skrev jag inte alls för att jag tog illa upp för något som skrevs, det var helt och hållet pga att jag ville ge lite mer fakta till just äggdiskussionen :))
E: Vet inte hur det är med ägg men en av de bloggmammor jag lärt känna gav sin son ägg efter att ha rådgjort med BVC och han var tydligen superallergisk och blev superdålig..
Skaldjur vet jag inte men det är något min mamma bara nämnt, det är säkert gamla rön 🙂
Måste också få säga att det var spännande att få läsa era berättelser, tänker då mest på Cicki som delade med sig en hel del 🙂
Alla: Kan inte svara alla separat när det var så många kommentarer men det var skönt att höra att fler tänker som mig 🙂
Nathalie: Jag har använt mitt kit, inte alla saker men några… men jag kommer använda upp dem.
Ska man inte ge ägg och skaldjur blir min fråga efter att ha läst kommentarerna 🙂 Vi ger ägg, började med vitan och nu får han äggröra. Vår BVC-sköterska sade att om vi inte var allergiska så var det ingen fara. Jag är en sån som har följt saker ganska till punkt och pricka. Spenat, rödbetor etc har sonen faktiskt inte fått än (för att det inte blivit av nu när han får äta det) och honung och nötter väntar vi med ett år till men jag säger som flera ovan att det är ju faktiskt rekommendationer. Det är ju inte så att de prick på ett-årsdagen klarar tex spenat. Sonen har fått betydligt mycket kryddigare mat än vad jag har hört att man ska ge men han gillar kryddad mat (inte saltad om nån blev orolig). Så med denna långa kommentar så vill jag säga att jag tror rekommendationer är bra så man inte går till överdrift med något som inte är nyttigt men om barnet får i sig lite av det ena eller det andra så är det nog ingen fara.
DU vet bäst vad ditt barn kan äta och inte, det gäller att testa sig fram. alla barn är ju inte lika.
Lycka Till
Jag undrar en sak förresten som inte alls har med det här att göra. Använde du dina Håkanssonprodukter som du köpte från Modemecka? Annars vill jag gärna köpa det där ansiktsvårdskitet av dig 🙂
Visst finns det säkert ett och annat råd jag borde ha följt med mina tre barn. Men jag går på känsla och har nog inte lusläst alla saker jag skulle och inte skulle ha givit dem. Kanske har jag haft tur, eller så är mina barn helt enkelt inte allergiska.
Det är nog mest så att jag inte gillar att bli tillsagd hur jag skall sköta mina barn…
Laktosintolerans är ärftligt genetiskt. Så ja, det läggs inte till grund så. Tänkte påpeka det.
Jag blev laktosare vid 22 års ålder, har tills dess tålt allt vad mjölk heter.
Men ja, visst nojjas det lite i onödan idag.
Du vet ju att min son och du är lika gamla så han är uppfödd ungefär som du beskriver att du är uppfödd. Med lite saft från 8 veckor och grönsakspuréer från 3 månader. Sedan var det ju en lite mer varierad burkmat från 5 månader. Jag började tidigt att ge honom av vår mat när det passade. Åt vi något som inte passade så hade jag småburkar infrysta med mat jag kunde värma åt honom. Han tyckte inte om burkmaten. Det var bara någon sort och då oftast fisk som han gillade. Han var ju ett prematurbarn, född elva veckor för tidigt, så man borde kanske ha räknat bort 3 månader från hans faktiska ålder. Men det gjorde jag aldrig och jag kan inte påminna mig att han någonsin mådde dåligt av någon mat. Det enda magproblem han hade var de första månaderna. Det var att magmunnen är ofta inte färdigutvecklad på prematurbarn så han kunde få kaskadkräkningar av vällingen. Men det släppte när han växte till sig.
En sak som jag helt gick emot personalen på BVC var att han skulle äta välling var tredje timme för att komma ifatt sig i vikt. Men han ville bara sova och då sa de på BVC att jag skulle knäppa honom under fötterna eller nypa honom lätt för att få honom att vakna. Det klarade jag inte av att göra så han fick mat när han sa till själv så jag brydde mig inte om att hålla på tiderna. BVC-personalen skällde på mig men jag brydde mig inte. Och han växte så det knakade och vid ett års ålder var han ifatt storleksmässigt.
När vår dotter föddes -79 så kändes allt så mycket enklare. Man var ju vanare med andra barnet. Hon är också prematur men bara fyra veckor. Det jag lärt mig då var att hon fick aldrig safterna utan det blev mer morotsjuice och grönsaksjuice eftersom jag märkte att sonen föredrog safterna och ratade de nyttiga grönsakerna. Så jag slopade de söta sakerna åt henne. Hon var också väldigt dålig på det här med burkmaten så hon fick också vår mat väldigt tidigt och har heller inte tagit någon skada av det. Hon var mycket matkräsen när hon växte upp (från ca 2 års ålder) och jag orkade inte bråka med henne så i några år levde hon nästan på tomater och ägg. Visst åt hon annat också men kinkade mycket. Men hon åt sin välling flera gånger om dagen så jag oroade mig inte speciellt mycket eftersom jag tyckte att hon fick i sig nyttigheter från vällingen. Lite kuriosa ang den så var det att hon åt välling till frukost ända upp till åtta års ålder. Och hon skulle absolut ha den i nappflaska. Så det var bara att klippa av toppen på nappen och så la hon sig på golvet och sög i sig vällingen. Det såg rätt kul ut när hon blev större eftersom hon var rätt lång och smal….:-)
Man får använda sitt sunda förnuft. Det du tycker verkar bra att vänta med, vänta med det då. Så tycker jag.
Vi har valt att strunta i allt sånt där som man inte ska ge. Nu när han är strax över ett år har vi testat rödbetor. Spenat ska han få smaka imorgon. Men å andra sidan fick han smaka bacon när han var typ 10 månader, jättesalt. Men det gick ju bra.
Vår yngste har ätit vår mat i stort sett hela tiden… Osaltat de första månaderna men inte sedan.
Jag var mycket noggrann med min äldste son vilket ledde till att han knappt åt någonting alls. Han gillar inte mjölk för han vande sig aldrig vid det eftersom vi inte gav honom det förrän efter 1 år.
När det gäller våra tre barn så har de ätit mer mat om de ätit av vår mat och det tolkar jag som att de gillar smakrik mat bättre än “barnmat”. Jag tror inte det är fel. Vi ska ju lära barnen att äta “vanlig” mat så varför vänta?
Det är så mycket hysteri kring vad man får och inte får. Eftersom våra barn är halvturkar brukar jag tänka att “I Turkiet så är det ju ok…”
Kan ju berätta att min svärmor doppade nappen i honung för att hennes yngsta dotter skulle ta nappen. Hon hade aldrig hört talas om att honung skulle kunna vara farligt. *s* De brukar skratta gott åt våra “bestämmelser”.
Kram,
AnnaSv
Kanske ska tillägga att varken jag eller min man har några allergier och lilltjejen verkar inte heller ha några. Hon äter massor med tropiska frukter bl.a. kiwi som betraktas som ganska “stark” men verkar tåla allt. Såg ett tvprogram om barn och allergier och jag tror att vi till viss del har oss själva att skylla då det gäller sådant. Nu tycker jag inte att enskilda föräldrar till allergiska barn ska ta på sig någon skuld. Det jag menar är att vi har ett samhälle, kostvanor och boendemiljö som kanske inte alltid är de bästa. Massa transfetter, glutamat i maten, färgämnen och mjukmedel i plaster mm. tror jag gör oss sjukare på sikt än lite spenat.
Jag höll på att bli galen av alla rekommendationer så nu tar jag det med ro. Hon får inte spenat och honung och det som finns på den där listan men hon får smaka på våran mat om det inte är rökt och för salt. Ebba gillar hemlagad mat mycket bättre än burkmat så ofta blir det lite av varje till henne. Hon får även ägg och jag skulle inte vara orolig att låta henne smaka lite skaldjur även om jag undrar när detta skulle ske. Äter vi räkor en kväll så är hon redan nattad. Då jag var liten var min mamma väldigt noga, jag fick inte så mycket sötade saker typ sötad välling, nyponsoppa och kex men jag fick vanlig mat med salt i och jag mår hur bra som helst. Jag tror på sunt förnuft och ger därför Ebba husmanskost, varligt beredd med lite kryddor och ibland lite salt.
Lisa
Just honung, spenat är inte direkt nya rön, de rekommendationerna har funnits i 19 år i alla fall (läs: när min stora var liten :D). Risken att barnet ska bli sjukt av det är väl liten, och säkert skulle många barn klara av en sådan förgiftning, men kanske inte alla. Därför rekommendationen.
Men i stort sett håller jag med dig. Man blir galen av alla rekommendationer hit och dit. Och det är stor skillnad på hur det var när min stora var liten och hur det är nu. Sunt förnuft räcker ändå ganska långt tror jag! Ibland känns det som om det är någon sorts mått på en bra förälder hur många rekommendationer man känner till och hur bra man är på att komma ihåg att följa dem… helt galet tycker jag!
Att bli mamma: Honung är inget jag kommer ge något mer utan nu när han är så stor så tror jag nog det finns annat man kan ge ifall han verkar få ont vid hosta. Det där med solskydd var inte heller något jag visste om fast den här står det specifikt på att man ska skydda små barn mot solen och att den endast innehåller något jag inte minns vad det heter. Den är från apoteket och är sån där Bamsesollotion just för barn.
Som du säger 12 månader är ingen magisk gräns men visst är det så att man inte fortsätter ge barnet ex honung om man får veta att det kan vara mindre bra.
Ha en bra dag!
Måste tillägga att dottern ett fåtal gånger, kanske max 5 gånger, har fått smaka lite grann av mat som det har varit lite salt i. Tror nog att hennes njurar har klarat av det. 🙂
Jag är en sådan som oftast tar det säkra före det osäkra vad gäller barn och kan nog upplevas som ganska rigid just därför (ibland av min sambo, men säkert av andra också). Men jag får ju faktiskt hålla med dig om att just 12-månadersdagen inte kan vara en magisk gräns, det är väl mer att se som en ungefärlig riktlinje. Jag kanske kommer att vänta med honung lite längre än ettårsdagen, men mjölk skulle jag kunna ge något tidigare i rimlig mängd. Solskyddskräm ska man ju inte smörja in barnen med förrän de är ett år, enligt rekommendationerna, men det kan jag tänka mig att börja med någon månad tidigare. Spenat, som du nämner, är ju säkerligen inte så stor risk att barnet får en reaktion av om de smakar lite. Ändå låter jag bli, för jag vet att jag aldrig skulle förlåta mig själv, OM det mot förmodan skulle hända något.
(Lång kommentar, men det är inget påhopp. 🙂 Man gör ju som man själv känner för.)
Annika: Skönt att någon håller med lite 🙂 väntar mig massor med påhopp för det här.
Mjölk har vi inte testat utan Melvin dricker de där Semper juicerna från 4 månader eller så dricker han vatten (motvilligt).
Tänkte inte på det där med länder men det har du rätt i, kan ju vara jätteolika och vad är rätt egentligen?
Mjölk ska man ju helst vänta med som dryck tills barnet är 1 år men våra tjejer har börjat dricka mjölk lite smått när de varit 8-9 månader. Just spenat och honung har jag inte gett till våra barn, men jag erkänner att jag inte har följt alla rekommendationer till punkt och pricka.
I vissa fall är det ju också olika i olika länder – vem har sagt att det just är de svenska rekommendationerna som är de rätta?