Ibland kommer man på saker man varit med om när man läser artiklar på nätet exempelvis läser jag om en kvinna som var på ultraljud och hur det blir tyst och massa olika människor kommer in och kikar och kollar, det slutade med att de fick remiss till ett annat sjukhus för troligt hjärtfel, vilket det visade sig att barnet hade. Som tur var hade hon sin mor med sig som sällskap.
Precis samma sak hände mig när jag var på ett tillväxtultraljud, jag hade som tur var också min mamma med mig. De började med att mäta och kolla hjärtat och sen blev de helt tysta, de kikade och klickade och kollade på sin skärm men sa inget till mig, till slut kände man sig oerhört stressad över att inget veta och det dumma är att jag frågade inte heller. Till slut sa hon att bebisen var väldigt liten, inte alls som den ska vara utan ca 23% mindre om jag minns rätt.
Vill ni läsa den andra artikeln kan ni klicka er in på Allt om barn
Tina: Man blir ju lite lätt oroad om man säger så
Det där har jag aldrig varit med om, att det blir tyst, snarare tvärtom. Men jag föreställer mig att det måste vara en fruktansvärd känsla 🙁
Nathalie: Då är det han
Hm, det kan absolut vara han. De såg definitivt ut som syrier. Och han behövde dygnet-runt-bevakning, han andas genom en slang i halsen som måste rengöras osv. Han kan inte prata och kommer antagligen aldrig kunna det…
Nathalie: Stackars lilla pojke, undrar om det är honom de skrivit om i Länstidningen?? De har haft en syriansk familj med där som har en son med missbildning, de kämpade för att få hjälp med personal, tror han var tvungen att ha dygnet runt bevakning.
Exakt.
Jag träffade en liten pojke på Ica Maxi för två veckor sen kanske, som blev så illa berörd av… Han hade en stor missbildning i ansiktet. Det såg ut som att kinderna och hakan bara var fylld av en enda stor tumör. Eftersom att jag såg att han var i Vincents ålder ungefär var jag tvungen att gå fram och fråga. Kvinnan som var med honom var hans assistent, och hon berättade att mamman hade gjort NIO ultraljud, och läkarna visste att något var fel med barnet, och med ganska stor säkerhet VAD som var fel. Men de sa inte ett ljud. Tänk dig hennes reaktion när barnet föddes och var så gravt missbildad i ansiktet att man knappt vågade titta…
Nathalie: Jag tycker det är bättre att de är rakt på sak, man oroar sig så mycket när man ligger där för man märker ju att det är något som inte är bra eller som det ska.
Så var det på mitt sista tillväxtultraljud också, det jag var på för att jag hade gått över tiden.
Jag hade innan frågat om jag kanske kunde få bli igångsatt. De sa “Nä, inte om barnet inte väger över typ FEM kg” med ironi i rösten. När hon hade mätt klart blev hon tyst och sa tillslut att hon var tvungen att gå och hämta en annan. Hon mätte igen och de jämförde vilka svar de hade fått. “Jo men du hade rätt” sa den ena till den andra. “Vi ringer förlossningen med en gång, du måste nog gå och planera din förlossning idag”.
Min värld rasade samman eftersom jag visste att det betydde kejsarsnitt. Men inte en enda gång sa de vad han faktiskt vägde. Bara att det var över fem kg