Jag är ju en lite äldre mamma (tycker jag). Fick Melvin precis innan jag fyllde 32. Anledningarna till att jag skaffade barn så sent var följande;
1. Ville inte ha barn förrän då
2. Rädd för att barnet skulle födas med SMA och dö eller dö i plötslig spädbarnsdöd
3. Rädd för smärta
När jag väl blev gravid så var det lite konstigt för jag tänkte inte ens på förlossningen, inte förrän vi var på den föräldrakursen som handlade om det började jag tänka på det. Jag var dock inte så rädd som jag först trott att jag skulle vara. När jag var mindre pratade jag alltid om att jag skulle adoptera för att slippa smärtan (då var jag riktigt liten).
När Melvin väl föddes så blev det ju kejsarsnitt, jag hade blivit som inställd på att det var så det skulle bli och hade vägrat föda på naturlig väg, i det här fallet berodde det mycket på att han var liten och skulle få anstränga sig så mycket (risker). Men efter att ha genomgått det här kejsarsnittet jag gjorde så skulle jag lätt göra det igen…. fast då hoppas att det inte blir för tidigt för jag vill gärna vara med om det här att man får barnet på bröstet. Jag kan verkligen förstå att folk gör kejsarsnitt om de är rädda, varför gå runt och må dåligt under stor del av graviditeten, är man så rädd för förlossningen så lär man nog tänka på det mest hela tiden. Läser på Allt om barn att det var pga förlossningsrädsla som Christina Aguilera förlöstes med kejsarsnitt.
Hedda: Det finns verkligen skräckexempel vad gäller kejsarsnitt. Hela Tova historien är så sorglig, men hon han ge oss mycket glädje när hon levde.
Åååh,vad jag grät när jag läste om lilla Tova och såg bilderna på henne. Vilken fin liten tjej, så orättvist och sorgligt att hon gick bort alldeles för tidigt.
Jag snittades också och det var iminsann nte lätt efteråt – och jag åkte dessutom på livmodersinfektion. Om det blir ett barn till kommer jag nog att försöka föda vaginalt igen och hoppas att det går vägen.
Spenatmamman: Kan inte annat än hålla med, är så fel att småbarn ska dö… känns inte rätt.
Vilken fin brorsdotter du har, hon är så ljuvligt söt och ljuvlig och det är så sorgligt att hon inte fick leva kvar.
Annika: Jag tror kejsarsnitt gör ont på de flesta, jag tror jag hade smärtstillande 1.5 dag sen behövde jag inte ha mer, kunde ta en alvedon om det kändes lite. Jag var tydligen rätt ovanlig sa sköterskorna för jag var uppe och gick på kvällen samma dag som jag gjort snittet (13.51 kom Melvin ut). Första dagen var jag dock lite illamående av morfinet, men sen var jag bara stel och stram i såret, piece of cake för mig *S* men har hört om andra som haft superont.
När jag var yngre var jag livrädd vid tanken på att föda barn. Men när jag blev gravid så var jag konstigt nog inte alls nervös eller orolig för att det skulle göra ont. Och det gick bra, det har gått bra alla gånger – snabb, snabbare, snabbast kan man väl säga om mina tre förlossningar. Jag var istället livrädd för kejsarsnitt, låter himla obehagligt tycker jag!! Och ont efteråt, eller?
Annebelle: Nästa gång får vi hoppas allt allt flyter på bra och då lär det säkert bli vanlig förlossning, jag kommer inte begära kejsarsnitt om det inte år så att barnet kan påverkas av att födas vanligt.
Nä kejsarsnitt för många är ju väldigt smärtsamt och det är ju faktiskt en väldigt stor bukoperation.
Jag har varit med om båda varianterna och kejsarsnitt är ingen enkel väg. Hoppas du får uppleva både ock om du önskar det. Men i det långa loppet spelar det ingen roll hur barnet kom ut, bara att det gjorde det – och att allt gick bra.
Jag tycker nog man ska få göra som man vill men det är ju bättre att föda vaginalt då det sätter igång massa saker i kroppen… nu är det ju inte så lätt att få kejsarsnitt i Sverige, det finns ju vad jag förstår lite restriktioner.
Är man rädd, ja. Men sen finns det ju vissa som föder med kejsarsnitt bara för att. Det tycker jag är synd, att ta “den lätta vägen ut”, bara för att man inte är så angelägen om smärtan.