Har börjat ha “Allt om barn” som startsida, idag kom det upp att det inte är bra att barnen sitter för mycket i babysitter, speciellt inte om barnet är 5-6 månader, då skall det ligga på mage i bukläge… och där började min ångest. Jag har varit urdålig med det då Melvin hatat att ligga på mage… jag klarar liksom inte av att han gråter och är ledsen. Men nu läste jag lite i artikeln och fick lite “ångest”, nu ligger stackars Melvin i bukläge i lekhörnan med massa leksaker.. får se hur länge han accepterar det. Får se också om jag kan hålla ut och låta honom skrika om han blir arg (vem vet, han kanske älskar det helt plötsligt). Jag tycker det kunde vara skönt om han kunde sova lite på mage men det har heller aldrig funkat.
Läs artikeln HÄR
Uppdaterat: Melvin blev ledsen, tappade nappen och kliade sig i ögonen… blev sidläge och killen somnade.
hahaha ja, kan ju inte va lätt å veta när man byter bloggnamn å allt =)
Redzo: Åh det var du som var ovanför min kaffekopp, jag var inne på din blogg och tänkte att det nog var du, då skall jag lägga till dig i min RSS läsare.
Nä nu är det inga klädproblem längre, skönt!
Hade ju samma bekymmer med “Cosa Nostra junior” som du kanske minns i gamla bloggen…men det kommer av sig självt sen. Han AVSKYDDE att ligga på mage, skrek som en gris.
Men efter gåstolen och lite korta försök på golvet så…gillade han läget plötsligt, en ny vy fick han! Tror han var runt 7 månader när han började acceptera läget!
Barn är ju som vi vuxna…olika individer, det tar tid och det ska få göra det! Läste oxå den artikeln…lätt överdrivet…min stora kille dinglade i sin babysitter ett bra tag.
Kanske man ska oroa sig om man ALLTID BARA stoppar dem där, men det gör man inte…man har dem på höften & i gåstolen oxå!
Och han ser ju stor ut nu lillskrutten =) minns när du hade klädproblem för han! Knappast längre va 😉
Elisabet: Det är säkert helt olika från barn till barn skulle jag tro. Skönt att er son började krypa, tänk vad roligt det måste vara för dem att kunna ta sig fram utan hjälpmedel.
Hej, visste inget om detta förrän idag. Vår son använde babysitter tills han var 8 månader. Men oftast var han på golvet. Han tyckte om att läsa böcker i bukläge på golvet på en filt.
Sedan började han försöka krypa vid 8 månaders ålder. Jag blev så glad då han lyckades förflytta sig. Han själv hade längtat i flera månader! Så i hans fall hade inte babysittern gjort någon “skada”.
Det är säkert olika, eftersom alla barn är olika!
fikalite: Det minns jag att du sagt förut när jag haft lite “ångest” 🙂 Tack ändå för kommentaren.
Nu har ju alla redan sagt det men jag måste bara hålla med. Det är inget att ha ångest över. Samtidigt förstår jag dig helt och hållet. Jag hade jättemycket ångest och dåligt samvete. Sonen var jättesen med att hålla huvudet och hatade att ligga på mage. Nu sover han jämt på mage. Så det ordnar sig. Och babysiter satt han massor i också 🙂
Björne: Tack för kommentar. Nä man vill ju helst gå på magkänsla men vissa saker gör att man får lite angst i alla fall… suck. Men jag har honom på mage så länge han vill sen får han ligga på rygg istället.
Varje gång ett sånt där “rön” dyker upp tycker jag man ska fråga sig hur människor utanför i-länderna gör eller hur man gjorde innan det fanns massa onödig facklitteratur. Man lyssnar på barnen och går på magkänsla. Det finns ju inte på världskartan att våra farmorsmödrar satt och tänkte “hmm, barnet skriker, men vore det inte lite trevligt med en halvtimmes bukläge för motorikutvecklingens skull?”
Nej, lyssna till din magkänsla och till barnet!
/En pappa till en tok-aktiv ettåring som _aldrig_ legat på magen
Mia: Haha, det kanske är precis så han tänker…
Hahaha! Jag har inga barn så jag kan absolut inte relatera till nåt här, men jag fick en liten mental bild i huvudet av att Melvin liksom stirrar på dig och tänker ”…och vafan sysslar hon med nu?”
Anna: Verkar som det inte är så vanligt som man får för sig… för mig spelar det ingen roll om Melvin inte kommer krypa, han får hasa eller börja gå direkt, mig kvittar det. Bara han kommer gå så är jag nöjd 🙂
Äh – inget av mina 2 barn har legat på mage nå vidare mycket. De har helt enkelt inte gillat det! Iofs så har de aldrig börjat krypa heller, de har hellre kört stjärthasstuket – men det har jag verkligen inte sett som ett problem. Och man märker ju när de ledsnar på att sitta i babysittern!
Till Alla: Tack för alla fina kommentarer! Är så skönt att höra att de flesta andra känner som jag… Jag tror ibland jag blir lite stressad över att “alla” andra kan saker nu när de är 8 månader, jag glömmer liksom att Melvin korrigerat bara är 6.5 månad.. på det mesta har han varit som alla andra barn men vissa saker kanske han faktiskt blir senare..
Tack igen!
Sara! Vad härligt med mycket snö… här fick vi snö i förrgår men idag har det varit minus och plusgrader så nu är det lite halt ute istället. Trist.
Jag säger som de flesta andra här redan har gjort: skit i Allt om barn. Vår dotter Clara gillade inte heller magläge, så hon fick ligga tills hon sa ifrån och inte mer. Jag har svårt att se att det skulle kunna komma något gott ur att tvinga så små barn till något de inte vill.
Dessutom, skulle man lyssna på alla “experter” så skulle man förmodligen driva både sig själv och sina barn till vansinne. Man får ju förmaningar som gäller precis ALLT. Lyssna på din “föräldrainstinkt” istället.
Tittar bara in och säger hej! hoppas allt är bra. Här är allt fint vi har fått mkt snö och det är varmt så man får lite vårvinter känslor redan. Kram
Ibland har jag också fått ångest över det där med magläget. Dottern hatade magläge det första halvåret. Blev nästan alltid tvärarg och ledsen när vi lade henne på mage. Försökte locka med leksaker och så, men det hjälpte inte. Så då lät vi bli. För hur bra förälder är man om man låter sin bäbis ligga och storgråta i en ställning den uppenbarligen inte vill befinna sig i? På bvc säger de ju att de ska ligga minst en halvtimme om dagen på mage. Ha, dottern låg inte en halvtimme sammanlagt i magläge i månaden ens. Men sedan, för några veckor sedan, vände det. Helt plötsligt. Av sig själv, utan att vi tvingade. Nu vänder hon sig till magläge så fort vi lägger ner henne på rygg, hon vill inte ligga på rygg längre utan det är bara mage som gäller (dock inga evighetslånga stunder, men många gånger per dag). Jag vill tror att hon tar igen det hon ev. har “förlorat” på att inte ligga på mage tidigare. Så försök att ta det lugnt och vänta tills Melvin själv visar att han vill ligga på mage. Det är nog den bästa strategin i många avseenden – att vänta in barnet tills det själv vill och är redo. Häromkvällen somnade dottern till och med på mage, vilket aldrig har hänt förr. Så saker och ting kan ändra sig fortare än vad man anar.
Äh, strunt i det där! De säger ju ifrån när de inte orkar sitta längre. Inte alla barn gillar att ligga på mage och det är ju för att de inte får ligga på magen från det när de är nyfödda. De är ju inte vana vid magläget.
Vår lillebror älskar att ligga på mage och har alltid gjort det men det är ju bara för att han alltid har legat på magen och sovit. (Ja, vi bröt mot reglerna för att få honom att sova öht *s*)
Lyssna på Melvin du, han säger nog till om vad han vill. =)
Kram,
AnnaSv
Hur mycket vi hade Vincent på mage i den åldern minns jag inte. Däremot satt han jättemycket i babysitter, för han VILLE det. Eller ja, han satt där när jag duschade, lagade mat, dammsög osv. I den åldern lärde han sig sitta stadigt helt själv, så det var mest så vi hade honom.
Nu rullar han ofta över på mage när han sover. Han är så örlig överhuvudtaget så det går inte alls att bestämma hur han ska sitta, ligga eller stå. Ibland ligger han på mage och bara chillar. Inte ofta dock :p
Annika: Det är så skönt att höra någon annan som gjort som jag gör, jag vill ju inte heller att Melvin ska bli ledsen… han har haft lite lite platthuvud men nu rullar han ju från sida till sida när han sover så jag tror det blivit bättre. Han ligger ju också på mage kortare stunder… men jag tror det här är det som är jobbigast med att vara 1a gångs mamma, man oroar sig över utveckling… andra gången lär man nog vara cool. Däremot tycker jag att jag är helt cool med allt annat… märkligt.
Tack för din kommentar.
Äsch, när jag läser sånt där så brukar jag ta det med en nypa salt. Jag vägrar känna ångest för att jag inte gör så som man “ska” göra! Som jag har nämnt tidigare så avskydde Lovisa också att ligga på mage, och jag hade henne på mage bara korta stunder. Varför plåga henne när hon tyckte så illa om det? Hon satt inte i babysittern heller så mycket i den åldern, hon låg mest på rygg och sprattlade. Inte har hon platt bakhuvud för det. Till slut började hon rulla runt och då låg hon mera på mage och började också sova på mage. Melvin börjar nog också gilla magläge så småningom!