Usch, jag känner att jag är en surkärring ikväll, har knappt ätit på hela dagen mer än ett gäng kubbar till kaffet i förmiddags. När jag sen råkade nämna städning och Nicke sa att det var dammigt så fick jag lite lätta tvångstankar, typ du måste städa ikväll. Detta var på em och nu ikväll så tyckte jag att han kunde städa ibland eftersom jag gör gästspel på hans områden (tvätt och matlagning) då fick jag höra att han ju diskat 2ggr, som om det är lika jobbigt som att städa, blev sur som fan rent ut sagt. (Gick dock snabbt över), nu är det dammsugit och dammat i hela lägenheten, bäddat rent i sängarna och nu skall jag återgå till min mat som givetvis är lite kylslagen… Nu kom Nicke hem från affären också, ska vara lite gladare nu.
Givetvis kommer jag göra gästspel i framtiden också vad gäller matlagning men vi har i alla fall kommit överens om att ta varsin våning i nya radhuset vad gäller dammsugning och städning.. jag kommer ju mest troligt att sköta tvätten när vi får egen maskin.
Jaja… nu är jag lugn … men hungrig. Ska krama Nicke lite nu för att visa att jag inte är sur längre, kan man skylla på amningshormoner???
lindisen: Vad bra, först var det gravidhormoner, sen just fått barn hormoner och nu amningshormoner *S*
klart du kan skylla på amningshormonerna, hi hi
Virra: Det jobbiga blir ju att hans tid att vara vaken är mitt i natten och sen sova och sen ska han nästan iväg när du kliver upp. På något vis så hinner man ju med massa saker när man jobbar heltid på andra tider så han borde ju kunna hjälpa till med lite ändå. Men jag förstår dig, man vill inte att de som jobbar ska behöva fortsätta när de kommer hem även om man själv haft en jobbig dag. Får se hur det går nu när Nicke börjar jobba på måndag.
Nu har ju jag sån tur att Nicke sköter tvätten minst 1 gång per vecka samt att han vanligtvis ordnar mat varje dag så han gör ju något… + drar in mer pengar än mig just nu 🙂
Känner igen mig! Fick också ett utbrott idag.
Här har uppdelningen blivit väldigt snefördelad sedan P fick sina nya arbetstider och jag är hemma med T. Känner att nästan allt har hamnat på mig nu och jag vet inte riktigt hur mycket jag kan kan kräva av P. När jag jobbar är han borta 11-00 och då kan jag inte direkt kräva något av honom. När han är hemma så är det så mycket vi vill göra tillsammans eftersom vi knappt hinner umgås när han jobbar. Sen förstår jag ju om han vill vila lite också. Men JAG då?, jag är i tjänst dygnet runt känns det som…