Idag skulle den här lilla trollungen blivit 9 år, om hon levat. Tänk vad tiden har gått fort.
Den här bilden föreställer mitt första och älskade brorsbarn som dessvärre gick bort vid 10 månaders ålder av en sjukdom som heter Spinal Muskel Atrofi. Titta gäna in här
Den här bilden föreställer mitt första och älskade brorsbarn som dessvärre gick bort vid 10 månaders ålder av en sjukdom som heter Spinal Muskel Atrofi. Titta gäna in här
Mi: Jo det var en jobbig tid både då för 9 år sen och innan Melvin (och precis efter) han föddes.
Usch så fruktansvärt… Förstår att du var rädd för att Melvin skulle få samma sjukdom. Och va gullig (och busig!) hon såg ut att vara, en riktigt guldklimp.
Jill: Ja det var en jobbig tid, eftersom det är en genetisk sjukdom var jag jätterädd för att Melvin skulle vara drabbad även om vi inte vet om jag bär på genen… Jag läste lite på en sida idag som jag läste då för många år sen och det är som du säger, man kan inte hålla tårarna tillbaka… jag har ändå inte skrivit så utförligt (vet ju inte allt som hände) men när man läser föräldrar som skrivit… det är så fruktansvärt.
Vad sorgligt 🙁 Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna när jag läste detta inlägg. Vilken underbart söt liten trollunge! Världen och livet är verkligen inte rättvist!
Anki: Världen är verkligen liten, har kikat in på din blogg nu och kommenterat lite. Vad kul att “springa på dig”
Oj vad världen är liten, såg att du bloggat om rädsla för SMA, sen hittade jag detta inlägg och tror att jag träffat på dig tidigare.
Visst gjorde du en liten hemsida om denna tjejen? Själv förlorade jag min dotter Isa för snart 7 år sen, hon har ju egen minnes-sida http://medlem.spray:se/lillaisa
Ha en bra dag!
Camilla: Jo det är det som är så läskigt, jag har varit superorolig för våran bebis men risken ska tydligen vara yttepytteliten… men ändå, tankarna finns där att jag också kan få ett sjukt barn.
Å vad sorgligt. Och vad läskigt. Vad som helst kan hända. Vad underbart härlig hon ser ut på bilden!
Tack Bina! Hon finns alltid med i våra hjärtan. Det är just det att tiden går så fort. Dessutom har jag inte hälsat på henne på flera år, fast jag tänker på henne väldigt ofta, det är nog det som är det viktigaste.
oh vilken ljuvlig varelse att bevara i era hjärtan!